Jag kan köpa idéen om hälsoförbättringar trots att man inte gått ner så mycket som man tänkt sig.
Man vet rätt väl vid det här laget att man får många hälsoförbättringar av att gå ner i vikt och det räcker med så lite som 10 procent.
Och det oavsett vad man äter (eller inte äter
)
Men det jag vänder mig emot i JMs resonemang är att han gick ner mer än 180 pounds (fast det talar han inte om av någon outgrundlig anledning) när han började med lowcarb. Han har sedan jojat lite upp och ner - med 100 pounds som största differens. Och trots att han ständigt kommer fram till förbättrade sätt att lowcarba så blir hans insulin resistens bara värre och värre. JM menar (självklart) att det är hans tidigare utsvävningar på kolhydrater som har orsakat insulin resistensen men om nu lowcarb är så optimalt så borde det väl inte försämra läget.
Men det finns ju ett par svenska exempel på folk som haft problem att hålla vikten nere. Dr Dahlqvist är ju öppen med det och säger att hon måste hålla kalorierna nere för att inte gå upp i vikt. Tommy tappar är ju också öppen med att han har problem att hålla sig nere på sin halverade vikt trots ett ständigt rapporterat kaloriunderskott.