Japp. Man kan få diabetes för mindre.
Jovisst! Trodde han det också, att du hade diabetes för att du hade så högt fastesocker, ofastad?
Mamma, som är veteran på kortisonsprutor, informerade mig nu att det kan göra rejält ont i några dagar. Hon är förgrymmad på läkaren som inte informerade mig om att jag skulle sjukskriva mig ett par dagar, eller i alla fall igår.
Idag har jag varit hos en liten söt AT-läkare. Fast hon var duktig tycker jag. Ställde relevanta frågor och lyssnade och kände på mig. Så nu ska hon kolla med min ordinarie läkare, men det lutar väl åt någon smärtklinik. Hoppas jag. När hon kollade min känsel genom att stryka på mig kände jag skarpare på hela vänstersidan av kroppen. Det var konstigt, men kanske inom felmarginalen. För när hon petade med något vasst var det tvärt om. Det var vassare på högersidan.
Så fick jag se och ta med mig mitt senaste blodprov. Allt var normalt, utom järndepåerna, P-Ferritin, som var högre!
Det är anmärkningsvärt eftersom jag har legat så lågt att jag till och med fått bakläxa och käkat järntabletter och fått ombesiktning för några år sedan. Järnet låg helt normalt. Har också alltid varit lågt. Men jag får fortfarande inte lämna blod för HBt var inom gränsvärdena men under 125 som är gränsen för blodgivare. Ingen Borrelia, sköldkörteln ok, blodsocker, kalium och calcium ok, natrium ok. Ingen synlig reumatism. Och en hel radda till som jag inte kan tolka så här på rak arm.
Så bortsett från att jag inte mår bra, så är jag kärnfrisk.
Nu blir det avfärd till Neurolog för mera Botox om en liten stund. Ska ta det lite lugnt först och fixa en omelett till mig och maken som jobbar hemma idag.
Ja armbågen ja! Höll jag så när på att glömma. Jag har legat still inatt med handen på magen. Mardröm att ta sig upp, så det fick bli lite hand och armgymnastik för att få igång musklerna som värkte något infernaliskt. Men nu kan jag använda handen lite att skriva på datorn och lättare grepp. Men jag kan inte lyfta något. Det ska jag ju å andra sidan undvika, så det kanske är bra. Men jag försöker använda armen så mycket som möjligt även om det gör ont, så jag inte stelnar till. Synd bara, för jag hade hoppats på att simma ikväll, men det kan jag glömma.
Hoppas jag är återställd till på söndag i alla fall. Det är så galet roligt just nu med simningen så jag vill verkligen inte undvara den, trots att jag får migrän dagen efter, säkert som amen i kyrkan. Den kan jag ju oftast mota undan med Zomig och stretch.