Passa på nu då, för det verkligen kryllar av dem. Eller ymnar som en svampbekant uttyckte det. Tycker det var lustigt sagt, har aldrig hört ordet användas som verb förut.
Jag kan lära dig så pass att du får korgen full i år på distans. Tricket är att inte stirra sig blind på så många arter utan lära sig att säkert kunna särskilja ett par grupper av svampar där de de flesta är ätliga - nämligen soppar och kremlor. Det är lätt. Sen lär man sig hur man skiljer ut de oätliga och de enstaka giftiga som finns och det är bara ett par stycken. När man kan det är det lättare att gå vidare därifrån och dels bli säkrare på arter inom de här grupperna och lägga till andra svampar också.
Kremlor är skivlingar (har skivor under hatten) med ofta färglad hatt som kan vara i
alla regnbågens färger. Karakteristiskt är de INTE har ring eller strumpa och att de ha sprött kött. Men kan inte repa upp trådar av foten, utan den går tvärt av när man bryter den och smulas lätt sönder i bitar. De har inte heller mjölksaft. Är svampen spröd men har saft är det en riska, en annan lätt grupp.
Med kremlor är det så att alla som inte smakar skarpt är ätliga och det finns ingen riktigt giftig. Med skarpt menas i detta fall en oftast pepprig smak som är så stark att det bränner i munnen och man spottar i flera minuter. Undviker man också gröna kremlor så har man tagit bort den enda förväxlingsrisk som finns egentligen, nämligen lömsk flugsvamp.
Soppar har inte skivor utan rör under hatten. Det finns bara en giftig egentligen, djävulssopp, och den har man bara funnit på Gotland. Men är man orolig undviker man alla soppar med rött på fot eller rör. Däremot finns några som smakar fan, t.ex. gallsopp. Det räcker med att tugga lätt på en pyttebit för att identifiera den.
Det finns en grupp soppar som man absolut inte kan förväxla med andra, nämligen strävsoppar. De har
mer eller mindre mörka tofsar på foten som gör att att den känns sträv om man drar fingret längs med den. Alla är ätliga och goda. Om de sen heter björksopp, tallsopp, aspsopp eller något annat är kanske inte så viktigt.
Sen har vi soppen framför andra, karljohan. Den är så speciell att den är svår att ta fel på. Och är man osäker så smaka en bit - gallsoppen ger sig till känna direkt. Den sägs ha en
ljust ådernätt på foten, men jag tycker det ser mer ut som stimmor. Den är väldigt fast och stabil och har en mycket kraftig fot som skiljer redan profilen från de flesta andra soppar. Det är karljohanår i år, finns hur mycket som helst, så lär du dig den kan du plocka på dig att lager av den svamp som anses som den känske förnämsta av alla. Det finns några olika arter, men exakt vilken det är spelar inte heller här någon roll för ätbarheten. Jag plockade 12 stora bara efter den där körvägen nu sista gången jag var dit. Jag har bara hittat enstaka förut och då har jag letat.
Andra säkra kort är fårticka (kan förväxlas med t.ex. bördticka, men det gör ingenting, är inte lika god bara, men inte äcklig) och blek taggsvamp, en delikatess som ivf jag tycker är godare än kantarell. Den kan möjligtvis förväxlas med rödgul taggsvamp, men det är ganska svårt då den rödgula förutom att den har annan färg är liten, spinkig och tunn. Den är ätlig den med, men tråkig och inte lönt att plocka.
Sen om ett tag kommer trattkantareller och olika trumpetsvampar, fr.a. rödgul trumpetsvamp. De är också jättelätta att känna igen. Kan möjligtvis förväxlas med varandra innan man är van.
Så där. Nu kan du ut och plocka, men förse dig med en bra svampbok också.
I år är året att göra det, för karljohan kan du lära dig. Det är nog den svamp efter kantarell som flest människor känner igen.
2024.11.22 - 11:48:15
