Tyst med dig! Nu ska vi hålla oss till ämnet och prata om min fetma. Har pendlat mellan sådär 88 och 90 sedan jag gick med gipset. Nu får det vara nog. Inspirerad av våra kusiner i amerika som alltid gör saker "for a good cause", typ springer maran för cancer, påbörjar jag nu enmanskampen "Magra för Musse".
Är jag så här fet kan jag inte ha nån hund, det orkar jag inte inte helt enkelt, bara att inse. Cykla går an, men det är annat att gå och konka på kilona. Tror som jag sagt innan att jag gått upp mer än vågen visar eftersom kläderna sitter som de gör. Eller satt. Nu tror jag jag har gått ner en del utan att vågen visar det (fått tillbaks lite muskler) för jag får på mig de där brallorna från förra sommarn som jag inte fick upp över rumpan förut. Kan gå och cykla i dem, men sitta på en stol gör att de spänner oroväckande, men det är ändå på rätt väg. Antar jag.
Ska ta upp viktrapporteringen också. Men ni slipper alla överhoppade rapporter även om jag har siffrorna. Få bli nån slags sammanfattning. Det är ju bara samma kilon upp och ner ivf.
Mot minus 50 - en gång till!