Varför överäter man?

[Corny]

      Det är inte sant! 

[hemul]

Jo. Det är också tydligen så att grundsmakerna, i varje fall sött och salt, inte räknas som "flavours", eventuellt gäller detta bara i utspädd form, alltså svagt sött.

[Mynlen]

jag antar du inte ska testa sockervattnet... men mycket spännande ska det bli för oss att läsa om hur du klarar dig.

klädnypor gör ont, men konstsimmare har ju såna näsklämmor som nog är bekvämare!

[hemul]

Nä fy! Inget sockervatten. 

Jag är något mindre entusiastisk idag och ångrar köpet av den smaklösa kokosoljan lite, men inte boken. Jag vill verkligen läsa vad han har att säga. Oljan får jag väl göra ljummen majo av i värsta fall. Alla 5 kilona. 

Jag SKA testa, men nu i utsövt tillstånd verkar det lite jobbigt att komma ihåg att ta olja mellan måltiderna. Sen blir det ju mindre fett för mig att använda i maten också, jag som redan har dragit ner på det. Tanken på att tappa intresset helt för mat verkar inte heller så lockande. 

Men va fan, ett par veckor kan jag väl ge det. Skulle det mot förmodan funka jättebra så är ju det sporre nog att fortsätta.

Läste en uppgift om att herr gurun själv fortfarande äter så för att underhålla sin nya låga vikt och att han dessutom äter jättelite kalorier, 1400 tror jag det var. DET verkar inte lockande alls, men det kan ju vara skitsnack också, artikeln ifråga var inte positivt inställd.

[Mynlen]

kokosoljan kanske är litet synd men å andra sidan, du kanske hittar andra användningsområden. har du ingen cykel som ska smörjas eller så?

för mig låter det ganska konstigt att måste äta 400 kcal mellan målen, men om det fungerar till att hålla sig mättare så att man äter mindre så kanske det är något.

[hemul]

Det är väl nåt sånt. Jag vet inte om jag tror på hans teori, att smaklös mat sänker kroppens set point som sänker aptiten, men man kan väl tänka sig att det verkar mer direkt på aptiten kanske? Det där experimentet jag skrev om i första inlägget funkade ju faktiskt på tjockisarna.

Hans tankegång är nåt paleoflum i stil med att om det fanns gott om mat var det fördelsktigt att äta mycket och lagra för sämre tider. Mat är ju gott, det är självklart. Om det var dåliga tider åt man vad man kom över, smaklöst boss. Då är det fördelaktigt för kroppen att ställa in sig på lägre vikt för att klara den stundande svälten utan alltför stor hunger.

Kokosoljan går ju fint att steka och fritera i, men hur kul är det med smaklöst matfett? 

[Ninnan]

Nu har du en kost där du sakta men säkert går ner i vikt.
Ska du börja expererimentera då??
Allrahelst då du ligger så nära "under hundra".

[hemul]

Det blir ju ingen skillnad på kosten, bara att jag känner smaken av den mindre ibland. Det är ju samma mat.

Enbart lågkolhydrat har aldrig funkat på vikten för mig. Nu äter jag ju lowcarb och bantar. Det är därför jag går ner. De 5 åren innan när jag åt lowcarb fritt utan att hålla koll på kalorierna gick jag upp, även om inte så mycket.

Paketet avgick från Amazon för ett par timmar sen, så förhoppningsvis kommer det redan till helgen så får vi se vad det är för nåt. Boken är säkert underhållande om inte annat.

[hemul]

Nu har jag funnit ut att Seth Robers inte bara var en av talarns vid Ancestral Health Symposium. Han var en av arrangörerna. 

[hemul]

Hm. Det här är visst en riktigt het potatis.
http://www.dietdoctor.com/ahs-showdown-gary-taubes-vs-stephan-guyenet

Tänk om sanning ligger mitt emellan? Eller snarare att båda teorierna är sanna och vi kan vara drabbade av dem i varierande grad.

Jag kan bara tala för mig själv. Hade någon berättat för mig om denna "belöningsteori" för 6 år sedan skulle jag ha slagit ifrån mig och skrattat. Nu gör jag inte det. Någonting ändrades i mig när jag började med lågkolhydrat. Nåja, mycket ändrades, men till skillnad från de andra förändingarna var denna övervägande till det sämre.

Jag har alltid uppskattat god mat och gillat att äta, men utan att överäta, med undantag för när jag mådde som sämst och saknade aptit. Detta har alltså inte gjort att jag överätit, mer än undantagsvis. Jag gillade att vräka i mig vid några få speciella tillfällen. Julbord, kräftskiva... då var jag farlig! Men däremellan ville jag äta gott, men inte så himla mycket. Jag var så redan som barn. Om man åt ute så brukade min mamma med viss ironi säga: "Och hemul ska väl ha lite men gott som vanligt?". Vad hon menade var att jag hellre valde en lyxigare rätt som säkerligen skulle vara mindre än en jätteportion av någonting vanligt. Och hon hade rätt.

Nu, på lowcarb, vill jag bara äta mera hela tiden, men fortfarande bara om det är gott! Jag tror jag har förvandlats till en sån där reward-person och jag tror det skapar hunger.

[hemul]

Mer om grälet på symposiet.
http://carbsanity.blogspot.com/2011/08/wonder-what-he-said.html?showComment=1312835722015#c8884172602838768928

[Mynlen]

oj, spännande, ska läsa strax.  Men nog är det så att det är olika för olika personer. jag tror inte det finns en universallösning som fungerar på alla. Iallafall gör dom "mest universella lösningarna" det sällan på mig.

Det där med att äta hellre gott än mycket känner jag igen. jag har blivit anklagad av att äta (för) mycket, och därav blivit tjock men så är det inte. jag äter dock väldigt gärna vissa saker som jag tycker är goda! Och om det bjuds något på fester jag tycker mycket om (goda ostar t.e.x) ja då kan det slinka ner några bitar "för mycket" enligt en hel del. Men dom vet inte om att jag inte ätit så mycket innan..

[hemul]

Jo, det är nog olika. Det är det som är så jobbigt med rabiata LCHFare. Bara för att de riktlinjer som drogs upp från början funkar för just dem så ska de funka på alla. Det vore mer konstruktivt att ta fasta på de avvikelser som finns och försöka göra något bra av det (som Ninnan säkert håller med mig om). Särkilt som de där riktlinjerna inte grundar sig på annat än antaganden.

Däremot tror jag att det finns en kost som är optimal för i stort sett alla, rent fysiologiskt. Men det är en jäkla skillnad på det och att komma tillrätta med problem som finns när skadan redan är skedd! Vi har inte stenålderskroppar, vi har skadade moderna kroppar. Och tjocka är de också! Att äta för hälsa och för viktminskning är inte nödvändigtvis samma sak, men kan förhoppningsvis kombineras. Så ser jag det.

Det där med att äta hellre gott än mycket känner jag igen. jag har blivit anklagad av att äta (för) mycket, och därav blivit tjock men så är det inte. jag äter dock väldigt gärna vissa saker som jag tycker är goda! Och om det bjuds något på fester jag tycker mycket om (goda ostar t.e.x) ja då kan det slinka ner några bitar "för mycket" enligt en hel del. Men dom vet inte om att jag inte ätit så mycket innan..

Precis. Jag kommer ihåg en situation när jag började bli tjock, säg 25 kg +. En kompis ville gå och fika. Jag gillar inte att fika, men ville träffa henne, så det blev så. Hon tog fika och en bulle (bulle = tråkigt). Jag tog en tårtbit och ett wienerbröd. Jag minns fortfarande den långa ironiska blick hon gav min assiett. Grejen är att hon fikade ofta, både ute och dagligen hemma med kex eller bulle till. Jag fikade aldrig hemma och ytters sällan ute. Det hände förr någon enstaka gång per år, om ens det. Så för mig var det en ska de' va' så ska de' va' situation. Samma om en tjockis går och slickar på en stor glasstut. "Usch, inte konstigt att hon är tjock!". Vad vet man om det? Det kanske är enda glassen den sommarn och därför är det lite extra på den.

[Mynlen]

Det är VÄLDIGT ofta så. Men inte bara med mat men med allt som är litet annat än vad som än kan trigga människornas "så ska det inte vara" tankebanor. typ.

För ca ett år sen var jag på kalas hos min pappa, och min faster var där också. Likaså en del vänner av min pappa och deras fruar. Min sambo hörde ett samtal av dom och blev så paff att han inte visste om han hört rätt. en sån där kvinna säger till min faster: vilken trevlig kvinna Ewa har blivit, men synd att hon är så tjock. Min faster: jaa, hon äter för mycket.
Min faster vet INGET om hur mycket jag äter. Hon hade sett mig äta EN tallrik (inte stor ens) spaghetti och några bitar ost. Till saken hör att min faster haft övervikt också väldigt länge. Hon har haft polio som barn och kunde därför inte röra så mycket på sig så hon gick på ständig diet, hon är fortfarande inte den slankaste.

Jag har iallafall lärt mig nu att inte döma. Även om en tjockis kanske äter sin 20e glass denna sommar, det är väl upp till den. Dock måste jag säga att när jag ser en överviktig familj lasta vagnen full med sockerbomber och kh bomber och lightprodukter så skakar jag litet lätt på huvudet :)

Nu till stallet. Se Linnea rida, något jag normalt inte kan göra för jag jobbar då men nu har jag semester!

[hemul]

Det blir rundgång liksom. Hon har säkert lärt sig att man blir tjock för att man äter för mycket alltså är du tjock därför att du äter för mycket.

Jo, det är så med mycket och man gör sig nog skyldig till sådana där felbedömning själv också.