Det verkar som Bosarp faktiskt är bättre. Det kom ju larm om att de byter benen för att de blir så tunga, men det gör vanliga kycklingar också. Om jag förstod boken rätt så är benproblemen inte värre på Bosarp och kycklingarna har det mycket bätte. Det är problem med höns också, att det bara finns snabbväxande raser i Sverige. Bosarp har visst försökt få tag i långsamväxande, men det är visst väldigt krångligt det där.
Det kan också vara så att s.k. majskyckling, Bjärekyckling, är aningen bättre än vanlig, men jag måste kolla upp en grej. Kycklingarna har det bättre där och de får inte (regelbundet) antibiotika i fodret som vanliga kycklingar. Det som är tveksamt är att de påstår att fodret är närproducerat, men närproducerad majs, finns verkligen det? Om den är importerad är det väl fråga om GMO. Jag ska ringa och försöka få klarhet i det.
Dessutom får kycklingar syntetiska aminosyror för att kunna växa så mycket och så fort. Två stycken. En är framställd på kemisk väg och den andra produceras av GMO-bakterier. En av dem används visst av kroppsbyggare...
KRAV tillåter varken syntetiska aminosyror eller antibiotikapeppring, så Bosarp är grönt där. Bjärekyckling får de syntetiska aminosyrorna men inte antibiotika och så var det frågan om majsen då. Det är förresten inte alls majsen som gör dem gula som de påstår. Det är papprikapulver och nåt annat med stark färg.
Den största orsaken till att kycklingarna hålls instängda är förresten den salmonellaförsäkring som finns. Den kräver att de inte får gå ut. Om man upptäcker salmonella så gasas hela besättningen, huset desinficeras, nya kycklingar köps in, försäkringsbolaget ersätter allt och det är back to business på nolltid.
Nuvarande ägaren till Bosarp har på de 10 år han drivit stället varit med om salmonellainfektion en enda gång. Det var dessutom när fågelinfluensan tvingade alla att hålla fåglar inomhus. Han menar att smittan inte alls kommer från vilda fåglar utan med fodret.