Sorlas nolltolerans mot huvudvärk

[Sorla]

Jag minns inte om det var läkaren eller på apoteket de sa att jag skulle ta det med maten. Men absolut, det var för att minimera risken för biverkningar. Men det kanske räcker med ett par skivor ost eller skinka i så fall? Det gör ju planeringen rejält mycket lättare.

Sedan jag ökade dosen har jag haft pirr runt munnen ett par gånger och lite i händer och fötter. Men helt hanterbart. Lite mer metallsmak. Men det är också på en hanterbar nivå. Nu kör jag på med den här dosen ett par tre veckor och ser om biverkningarna avtar innan jag ökar på dosen igen. Jag kanske ska göra som du föreslår och ta dem tre gånger fördelat över dagen istället då istället för två. Med en dubbeldos vid det ena tillfället. Men då måste jag be läkaren skriva om receptet. För han har skrivit ut recept på större doser längre fram.

Jag tycker anfallen jag har fått har varit lättare att hantera. De har varit små och lättmedicinerade. Och glest mellan dem också. Men det är fortfarande tidigt att säga.

Tycker du att Topimaxen hjälper dig så som du hade tänkt, Ary? Hur klarar du biverkningar? Vilken dos ligger du på?

[Ary]

Jag har det som aptitdämpande, tar det en timme innan måltid på fastande mage. 275 mg om dagen. Lite pirr i fötter, vet inte om jag har humörpåverkan svårt att veta eftersom jag hade andra tabletter innan... Jag tillhör väl inte de som har mycket biverkningar på den här tabletten eller så tycker jag helt enkelt att det är värt det för att knappt ha en ätstörning...  

Jag vågar tyvärr inte säga hur mycket mat det krävs men du skulle ju kunna be om en telefontid och fråga.. Samtidigt kan du ju tex fråga om du senare kanske kan göra dosökningen mitt på dagen istället för mer morgon och kväll. Tex om du har 25 mg morgon och kväll nu, att när du ökar att du lägger till 25 mg mitt på dagen.
Nu är ju inte dina tabletter delbara som mina så för att göra detta så måste man ha läkarens samarbete.

[Sorla]

Oj, det är helt andra doser än min dos. Jag är uppe i 50 mg nu. Jag tror min maxdos kommer bli 100 mg. om jag kommer så högt. Behöver ju inte ta mer än nödvändigt. Kan jag må bra på lägre är det ju bara bra.

Jag har haft lite knepig med sömnen på sistone. Men det är så svårt att veta vad det kan bero på. Vi har ju haft det stökigt efter inbrottet och det händer så mycket annat just nu också så det är svårt att stilla tankarna. Och med järnbristen ovanpå som oroar. Jag har som pirr och oro i kroppen, men inte energi över för att göra något åt det. Mycket olikt mig. Men jag ska ringa neuron på måndag och prata med hans sekreterare. Hon brukar vara vettig. DEt går nog att få ett recept utskrivet på den mindre dosen så jag kan fortsätta med de på den låga dosen längre.

[hemul]

Ary är inte kvar här längre. Bara så du vet.

[Sorla]

  Vad nu då?! Varför då? 

[Sorla]

Nu är det mer stilla här än i förfädernas gravar tror jag.  Lika mycket mitt fel som alla andra som inte skriver förstås.  Men nu känner jag att jag måste skriva av mig lite. Det kanske inte är någon som läser, än mindre svarar. Det har varit så himla rörigt, så jag har inte ens haft ork för fejjan. Det är det enda jag kan försvara mig med. Vad har ni för ursäkt? Jo, jag vet. Värdelöst att skriva när ingen svarar...

Men just som man tror att det inte kan bli så mycket jobbigare kan man alltid dra åt tumskruvarna liiite till. Nu är vi ju ändå ute på andra sidan. Kanske. Eller så är vi mitt inne i virveln. I ögat där det är stilla och snart kommer kaoset igång igen. Maken har haft känningar ifrån hjärtat. Det har jag iofs väntat mig några år. Antingen att det skulle bli i huvudet eller i hjärtat. Det hann inte bli en infarkt, men nu har han 4 stent inplacerade i kranskärlen. Och har blivit satt på en massa olika mediciner. Bland annat statiner. Trots att blodfetterna inte ger anledning till det. Tack och lov (får man säga så) fick han en allergisk reaktion av statinerna. Tokröda utslag och klåda över hela kroppen. Så just nu behöver han inte äta dem. Men vadfaan! Han vågar inte göra annat än vad doktorn säger. Ännu. Men han svajjar åt att hålla med mig om att det är märkligt. Jag har visat honom några artiklar av det mer lättsmälta slaget för att försiktigt få honom att börja tänka lite själv.

https://patient.info/forums/discuss/stopped-taking-statins-246660
http://annikadahlqvist.com/2015/02/05/kolesterol-och-statiner/

[berittis]

Men Sorla, så hemskt tråkigt! Hoppas att han kryar på sig. Det där med statiner är ju verkligen inte roligt. Det kan vara svårt att gå emot doktorns order. Jag åt statiner efter min hjärtinfarkt och även trombyl och blodtrycksmedicin. Några andra också tiden direkt efter infarkten. Men efter ett halvår slutade jag med statinerna. Jag hade myrkryp i benen och ont i musklerna och det försvann när jag slutade med statinerna. Trots det lät jag mig övertalas att börja igen men fick tillbaka besvären. Då slutade jag med dem igen. Jag åt havrehjärtan i stället och lyckades få ner kolesterolet lite. Jag sa inget till doktorn och lät honom förnya receptet men tog aldrig ut dem. Sedan slutade jag med blodtrycksmedicinen också för jag hade inte högt blodtryck. Jag skulle äta dem för säkerhets skull sa doktorn. Det jag äter för säkerhets skull nu är trombyl, har inte vågat sluta med dem fast jag helst skulle vilja sluta med dem. Nu är det några år sedan som jag var på kontroll så jag ska beställa tid men statiner blir det inte! Maken har också haft infarkt och han har ätit statiner men slutat med dem pga. biverkningar. Vi läste på ordentligt om statiner, bl.a. Uffe Ravnskov. Jag skulle inte våga avråda någon från att ta statiner, det är ett beslut som var och en måste ta hur de vill göra, men jag brukar berätta varför jag inte tar dem. 

[hemul]

Men hjälp! Det var verkligen tråkiga nyheter. Vad hände då och hur allvarligt är det? Ligger det i släkten eller, eftersom du väntat på det?

Det där med statiner, jag vägrar också ta dem, men jag har bara i min läkares tycke dåligt kolesterol, och sämre är det bara med den nya, billigare metoden de börjat använda. Med APO är det inte värre än förut. Men, om jag hade haft någon slags "hjärthändelse" är jag inte så säker på att jag skulle göra det valet. Svårt.

[Sorla]

Det här med eftervården är ju verkligen ett kapitel för sig. Eller...det skulle bli världens kortaste kapitel. Två meningar och sen var kaiptlet slut.  Läkaren på sjukhuset går fanimig inte att få tag i. Men maken käkar inga statiner sedan han fick allergireaktionen. Det har han bestämt själv. Fast sköterskan lät hälsa att han bara skulle hålla upp några dagar och sedan äta dem igen. Min man är så duktig. 

Det hela började redan innan midsommar. När han var ute och tränade. Sprang eller cyklade med högre tempo. Alternativt blev förbannat. Vilket han blev heligt mycket vid ett par tillfällen. Då fick han ont i hjärttrakten. Och blev yr och lätt illamående och flimmrade framför ögonen så han fick lov att sätta sig. Sen vart efter sommaren gick och jag tjatade märkte han att han fick sämre och sämre flås. Och när vi kom hem från semestern tog han en av sina vanliga cykelrundor. Men när han hade kommit halvvägs tog det tvärstopp, så jag fick plocka upp honom och cykeln med bilen. Då äntligen förstod han att det var dag att kolla upp det. Sen gick det ganska fort. Via husläkaren till sjukhuset och sen höll de kvar honom till allt var klart.  Det blev 4 dagar på sjukhus. Hade kunnat gå snabbare, men han var för frisk, så vartefter det droppade in jättesjuka människor halkade han ner i undersökningsköerna. Så första dagen gjorde de EKG. Andra dagen ultraljud. Och 3e dagen kranskärlsröntgen och satte stenten. 4e dagen fick han åka hem. Efter en vecka med statiner mådde han så dåligt och var så full av utslag att han nog mådde bättre innan operationen. Men nu mår han rätt bra.

Det intressanta är att maken har normala blodfetter. Och de sätter honom på högsta dosen statiner! Kan ni begripa? Jag gör det inte!

Sen att han behöver äta blodförtunnande och betablockerare kan jag begripa. i varje fall under en period, medan stenten läker fast. Och så vill jag att han försöker ändra sin livsföring lite. Han äter för mycket vitt mjöl, socker, stressar för mycket, sover på tok för lite osv osv. Då blir jag förbannad när det inte går att få tag i läkaren som ska se till att den biten fungerar. Som ska ge honom förutsättningarna. Det hade varit lämpligt att han hade jobbat halvtid nu istället för heltid till exempel.

[hemul]

Oj vad trist. Men vilken tur ändå att han kom iväg. Hälsa och önska god bättring.  

Det där med statinerna, förut pratades det ju mycket i våra kretsar om att de är antiinflammatoriska och att det skulle vara därför de sänker risken lite. Man menade att man lika gärna kunde ta dispril eller liknande. Har inte hört det där på länge nu. Men kan det vara så att han måste ha nåt antiinflammatoriskt och då kan man lika bra ta statiner, i förebyggande syfte liksom? Fast det troliga är väl att det helt enkelt är standardbehandlingen.

[Sorla]

Läkaren på vårdavdelningen svarade på frågan om när eller om det hade kunnat utvecklas till en infarkt. -Tjaa...en vecka, en månad eller aldrig. Så de har verkligen inte så mycket kunskap om hur det utvecklas det som finns i våra blodkärl. Men ja, jag är väldigt glad att han kom in i tid. Och jag ska hälsa honom god bättring. 

Svärmorsan och jag är inte så ofta jätte överens om saker och ting. Inte så att vi har problem att komma överens heller. Men i det här vi löjligt överens. Och mig oroar det inte det minsta att han inte tar statinerna. Just det att läkarna inte ringer tillbaka och propsar på att han ska ta dem tycker jag är bevis nog att de är onödiga. Men vi får se. Han har en besökstid i nästa vecka. Men jag vet inte ens om han får träffa läkare då. Det kanske bara är en sköterska då. Det visar sig.

[hemul]

Sorla, hur har det gått?

[Sorla]

  Heeej! Vilken tur att jag såg att jag hade fått ett meddelande, i mailen!

Jo, han är fortsatt olydig.  Han fick en annan dyrare statin som han provade, men han sover så dåligt med statinerna. och eftersom han har könslig sömn redan innan blir det ju rent av rena katastrofen. Så det funkar ju inte. Så bort med skiten. Men läkaren vet inte det. Frågan är bara vilken av alla sjuttioelva läkare han har fått träffa efter utskrivningen som han ska tala om de för. 

Just nu går han på "hjärtskola" några gånger. Förra veckan var det en dietist som talade om för dem med hjärtåkommor att de måste äta lightprodukter, undvika allt mättat fett, använda margarin och att det är viktigt att man äter frukt och smörgås. Tur att inte jag var med! Man skulle visst ha tatt med en respektive, men gubben har valt bort det..... undrar varför.  Jo, det är visst nyttig att äta nötter också. bara så. Nötter. Hon sa inte vilka nötter!  Gubbarna lär gå hem och vräka i sig jordnötter för glatta livet och tro att de är jätte nyttiga för att deras dietist har sagt det till dem.  Vilket jäkla nöt!  Tur att min man har mig i  alla fall. 

Jag har för övrigt blivit sjukskriven för "Akut stressreaktion" och väntar på att få träffa en pyskolog. På torsdag har mina 10 sjukskrivningsdagar kommit till ände och på fredag förväntas jag kunna jobba full fart igen. På tisdag nästa vecka ska jag träffa pyskologen. Inte så bra med glappet där tycker jag. Jag känner mig inte arbetsför. Sover 9-10 timmar per natt och har ändå yrsel av trötthet på dagarna. Idag är nog första dagen jag orkar knåpa ihop så här mycket text på en och samma gång och få det så pass sammanhängande.  Jag lyckades till och med bli osams med en admin i en handarbetsgrupp på fejjan idag! Det kanske är ett positivt tecken.  Nä men ärligt. Det har varit riktigt dåligt med mig. Jag har haft såna humörssvängningar så du anar inte. Höll på att knäcka jobbdatorn över knät ett par veckor innan jag blev sjuk. Och blev så förbannad på en i produktionen att jag var tvungen att gå därifrån. Han gjorde inget konstigt, det är jag som inte klarar att hantera när det blir för mycket runt mig. Jag bröt ihop stup i kvarten här hemma innan sjukskrivningen. Jag hade migrän precis hela tiden. Nu är det lugnare. Jag var tvungen att bryta. Och när jag fick en panikattack en morgon så fick jag äntligen "ork" att säga stopp. Det var som att "bara" migrän inte var skäl nog. Därför att "bara" migrän är inte skäl nog enligt socialstyrelsen och försäkringskassan. Och då blev det inte det för mig heller. Så jag brände på till det helt inte gick längre och kroppen hittade på ett annat sätt att sätta stopp. Så på fredag tänker jag inte gå till jobbet, även om min sjukskrivning är slut. För jag är slut. Går jag och jobbar går jag sönder helt och hållet. Då sabbar jag helt chansen att laga mig själv.

Jag tål fortfarande inte en öm hand på min axel och varma ögon som ser in i mina och någon som ärligt frågar hur jag mår. Då bryter jag ihop. Så mina dagar består av att virka och lyssna på ljudbok. Så slipper jag lyssna på mina malande domedagstankar. Och så går jag ut och går på min dagliga promenad när det är som ljusast. Oavsett hur trött jag är. Och så lagar jag middag om jag orkar. Annars skiter jag i det. Jag gör bara det jag har lust och ork till. Resten får vara. Gör jag mer får jag yrsel och hjärtklappning och migränen kommer smygande.

[Subcalva]

Oj du har verkligen haft fullt upp!
Hoppas på bättring både vad gäller dig och maken

 

[hemul]

 

Ja, men ni lever ivf. Blev riktigt orolig när jag insåg hur lång tid som gått. Och inte kul att du mår så dåligt, men det kanske skulle till för att, hm, berörda parter skulle inse att det var dags för sjukskrivning.

Fast det där med din mans "könsliga sömn" var lite TMI!