Sorlas nolltolerans mot huvudvärk

[Subcalva]

Fast det där med din mans "könsliga sömn" var lite TMI!  

 

[Sorla]

Fast det där med din mans "könsliga sömn" var lite TMI! 

 

  Och ändå korrekturläste jag för att säkerställa att jag inte skrev tokigt. Ni anar inte hur svårt det är att sätta ihop en text just nu.  Mycket av det könsliga är det inte nu för tiden. Minns inte när, om Hemul ursäktar.  Det blir väl så när vi har fullt upp med att överleva bara. Nåväl.

Idag skulle jag ha varit på jobbet, men det gick ju inte, såklart. Förvarnade chefen om läget. Ringde vårdcentralen igår och frågade om det räckte med att jag besöker psykologen på tisdag nästa vecka och kan få intyg på sjukskrivning då, eller om jag måste komma in och träffa läkare innan. Blev uppringd idag och informerad om att jag måste komma på en akuttid på måndag och träffa läkare för att få ett intyg. Psykologen fick tydligen inte sjukskriva. Märkligt, men vad  vet lilla jag. Så det blir att tvinga sig upp i ottan två dagar i rad för roliga vårdcentralenbesök. Inte så jag ropar hejsan av glädje direkt. Sjuksyrran  som ringde upp mig idag lät uppriktigt besvärad av det. Det värmde i alla fall. En stor nackdel är att det är direkt efter helgen som är så jobbig för att det har varit helg och hela familjen är hemma och det händer saker hela tiden då. Kommer vara extra trött bara därför. Och så är det lågtryck dessutom. Hela jäkla helgen. Och mitt huvud känns som en väderballong. 

Sorry, men jag är inte särskilt kul just nu.

[Subcalva]

Fy vad du verkar ha det tufft,
Jag lider verkligen med dig.

 

[berittis]

 

[hemul]

Ja huga. Låter lite mycket, minst sagt. 

[Sorla]

Tack hörrni.   

[Sorla]

Jag träffade psykologen idag. Hon verkar bra. Hon är KBT-specialist och psykolog, fast det står kurator på hennes namnbricka. Idag hände inte så mycket mer än att jag fick redogöra för varför jag behövde hennes hjälp. Och hon var mycket förstående. Hon förklarade för mig att jag behöver skala bort allt annat än det som har med mig själv och min kroniska migrän att göra, för att försöka må så bra som möjligt. Jobbet kommer i sista hand. Jag i första och däremellan familjen och hemmet. Hon vill träffa mig flera gånger då vi ska titta på mitt mående. Hon ska hjälpa mig med stresshantering, tankebearbetning osv.

Jag frågade om det här med min sjukskrivning. Jag har nu sjukskrivning 10 dagar till. Och att det stressar mig till max. Det slog hon bort. Det ska jag inte oroa mig för. Mår jag dåligt ska jag vara hemma längre. Så var det bara. Så frågade jag hur ofta vi ska ses. Hon ville att vi skulle ses en gång i veckan, men att hon är fullbokad just nu. Och datorn ville inte gå igång, så jag fick ingen tid just då. Nu kollade jag på 1177. 5 december har jag fått nästa tid. 😳 Alltså, jag vet inte vad jag ska säga...😔

Jag har ännu inte fått någon annan diagnos än att jag har Akut stressreaktion. Hur länge kan den vara akut? Jag vill bara grina. Får man inte mer hjälp än så här när själen blöder? Tror fan att folk tar livet av sig! Inte för att jag tänker göra det, men ändå. Rent samhällsekonomiskt är detta en katastrof. Att inte hjälpa en sån som mig på fötter igen, vore inte det lite smart? 😖

[ursprungsliv]

Fruktansvärt att läsa. Det är just i sådana situationer som det måste finnas ordentligt stöd att få. Hoppas verkligen att det kan få vända.

[hemul]

Det är nog tyvärr så det funkar och inte bara när det är själen som blöder. Synd på sätt och vis att du gillade kurator-psykologen, annars kunde du kanske ha bett om en annan som har mer tid - om det finns nån. Men sen efter den 5:e, ska ni träffas varje vecka då? Det var ju vettigt det hon sa, att du måste sätta dig själv först. Finns ju andra som antytt det ett tag...  

Det där med sjukskrivningen hon viftade bort, kan hon ordna att den blir förlängd då och har hon i så fall gjort det?

[Sorla]

Jag lyckades tigga till mig en återbudstid hos psykologen. Man får vara lite om sig och  kring sig. Så den här veckan har varit rätt känslomässigt omtumlande. Först snackat med henne, och idag med min chef och sen ringde handläggaren från försäkringskassan och presenterade sig. Jag hade precis gått ut på promenad då, så han fick följa med mig på promenaden.

Psykologen konstaterade att jag har en mild depression, efter att jag fick fylla i ett självskattningstest. Nästa gång ska jag få fylla i ett likadant, fast för utmattning. Undrar varför de väntar så länge med de grejerna. Men hon prioriterar väl att lära känna mig och låta mig prata. Hon påtalar tydligt och bestämt att nu ska jag bara göra sånt jag mår bra av. Men hon lever ju lite i sin egen värld.

För sen pratar man med chefen. Och han är också klok förstås och vill att jag ska må bra. Men hintar lite om att det i värsta fall kan bli så att jag om jag inte kan komma tillbaka till mitt jobb kan bli tvungen att söka annat arbete. Och det vet jag ju, så det bekräftar ju bara det jag redan har listat ut i mina katastroftankar. Men han har även fixat så jag ska få träffa en företagsläkare  1 gång och sedan en beteendevetare 3 ggr. Det ställer företaget upp med. Tror det är mer för arbetsgivaren ska kunna kartlägga mig, än för att kunna ge mig någon vettig hjälp.

Sen ringde som sagt handläggaren från FK och även han berättade om sjukskrivningskedjan och att jag har typ 90 dagar på mig att försöka komma så pass på fötter att jag kan komma i fråga att jobba med mitt vanliga jobb. Händer inte det kan jag tvingas jobba med något annat inom företaget. Går inte det heller har jag upp till 180 dagar på mig annars kommer jag tvingas söka arbeten genom arbetsförmedlingen.

Ja, så det är inte helt lätt att slappna av. Katastroftankarna får ny luft och ny energi och yrseln spinner på. Ännu har jag inga redskap för hr jag ska hantera dem. Jag försöker tysta dem med handarbete och ljudbok. Huvudet i sanden.

Sjukskrivningen är det läkaren som sköter. Vet ej varför inte psykologen kan göra det. Men hon skriver i min journal som läkaren kan läsa i. Kollade just och hon har inte uppdaterat sedan senaste mötet. På måndag ska jag träffa läkaren igen antar jag för att förlänga sjukskrivningen på en akuttid, som jag tycker någon med halsfluss kunde få istället. Men det är tydligen så reglerna ser ut. Det är FK som har dikterat detta. Om läkaren försöker sjukskriva längre tid får de FK på sig.

[hemul]

Men vad fan? Får man inte vara sjukskriven längre än 90 dagar för utmattning/depression? Det är det som gäller även om läkaren skulle förlänga din sjuksrivning när de 90 dagarna har gått? 

[Sorla]

Jag vet inte faktiskt. Jag är i händerna på försäkringskassan. Det bara snurrar i skallen på mig när jag tänker på det. Om försäkringskassan underkänner det läkaren och psykologen har bedömt kanske jag inte får en enda krona i sjukersättning.

Citat från försäkringskassans hemsida:

Dag 1-90
De första 90 dagarna av sjukperioden bedömer Försäkringskassan om den anställda kan klara av sitt vanliga arbete. Den anställda har bara rätt till sjukpenning om han eller hon varken kan utföra sitt vanliga arbete eller något annat som arbetsgivaren tillfälligt kan erbjuda.

Försäkringskassan ska ta reda på om arbetsgivaren har möjlighet att tillfälligt erbjuda den anställda andra arbetsuppgifter eller om det går att anpassa arbetsplatsen eller arbetsförhållandena så att den anställda kan arbeta trots sjukdomen.

Dag 91-180
När en anställd har varit sjukskriven i 90 dagar ska Försäkringskassan ta reda på om arbetsgivaren har möjlighet att erbjuda den anställda något annat arbete som han eller hon klarar av trots sin sjukdom. Den anställda har bara rätt till sjukpenning om han eller hon inte kan utföra något arbete alls hos sin arbetsgivare.

Den anställda har rätt att vara ledig från sin anställning för att prova på ett annat arbete och se om han eller hon kan klara av det trots sin sjukdom. Försäkringskassan kan också erbjuda den anställda hjälp med en kontakt hos Arbetsförmedlingen. I dessa fall kan ett kontaktmöte vara aktuellt.

Dag 181-365
Om den anställda fortfarande inte kan arbeta på grund av sin sjukdom ska Försäkringskassan ta reda på om han eller hon klarar av ett annat arbete utanför arbetsgivarens verksamhet. Kan den anställda klara av ett arbete som normalt förekommer på arbetsmarknaden finns det inte längre någon rätt till sjukpenning.

Men det gäller inte om Försäkringskassan bedömer att den anställda med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete någonstans i arbetsgivarens verksamhet före dag 365. Det gäller inte heller om det kan anses oskäligt att bedöma den anställdas arbetsoförmåga i förhållande till arbete på den vanliga arbetsmarknaden. I sådana fall bedöms arbetsförmågan i förhållande till ett arbete hos arbetsgivaren.

Efter dag 365
Från och med dag 366 bedömer Försäkringskassan den anställdas arbetsförmåga i förhållande till alla arbeten på den vanliga arbetsmarknaden. Undantag kan göras om Försäkringskassan bedömer att det är oskäligt att den som är sjukskriven ska ta ett arbete på den vanliga arbetsmarknaden.

[Sorla]

Ett av mina problem just nu är jag inte är smart nog att exakt förstå vad det står där i texten. Handläggaren försökte förklara det för mig 2 gånger. Men jag får inte ihop helheten och hur det direkt kommer drabba mig.

Jag försöker att inte få panik, utan fokusera på att må så bra som dagsformen tillåter. Och då kanske jag gör bäst i att inte försöka fatta den här rappakaljan över huvud taget just nu? Svårt för en med kontrollbehov. 

[hemul]

Jag tolkar det mer positivt. Tolkar det som om du har lång tid på dig med bra sjukintyg. Fråga läkaren du ska träffa - han har säkert pejl på det och kan förklara gången mer ur ditt och hans perspektiv.

Men det gäller inte om Försäkringskassan bedömer att den anställda med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete någonstans i arbetsgivarens verksamhet före dag 365.

[Sorla]

Jo, kanske. Men så har jag min granne här bredvid som trots att hon är tillbaka på 50% sedan 6 månader tvingas av FK att söka jobb på arbetsförmedlingen för att hon förutsätts kunna jobba 100% med ett arbete som är mindre kognitivt belastande. Detta trots att både hon och arbetsgivaren är nöjd med hur det fortskrider och hennes arbetsinsats.

Och häromdagen läste jag ytterligare ett likadant exempel på hur FK behandlar människor som försöker komma tillbaka till sitt gamla arbete. Så, jag tror tyvärr att det finns fog för min oro. 

https://asikt.dn.se/asikt/debatt/forsakringskassans-attityd-mot-min-dotter-ar-ovardig-och-dyr/

Idag fick jag träffa en ny läkare. Äntligen en som tittade på mig och lät journalen vara medan jag var där. Och jag fick ta god tid på mig utan att han stressade igenom mötet. Han ställde relevanta frågor och förklarade bra för mig vad jag kan förvänta mig och vad han förväntar sig av mig och hur vi ska gå vidare. Så äntligen en läkare som gör sitt jobb och inte bara försöker få ut mig ur rummet så fort som möjligt. Honom ska jag inte släppa taget om frivilligt. Vill inte träffa den läkaren som jag har mött två gånger nu. För hon var en sån som inte ville ha mig där och inte var intresserad av att förstå mitt problem.
Nu har jag 3 veckor att förvalta. Och det känns som att jag kan våga möta mina hjärnspöken nu när jag har en vettig läkarkontakt som jag har förtroende för. Psykologen får jag träffa nästa vecka igen. Det kanske händer något. Idag känner jag ett litet hopp.