Heeej! Vilken tur att jag såg att jag hade fått ett meddelande, i mailen!
Jo, han är fortsatt olydig.
Han fick en annan dyrare statin som han provade, men han sover så dåligt med statinerna. och eftersom han har könslig sömn redan innan blir det ju rent av rena katastrofen. Så det funkar ju inte. Så bort med skiten. Men läkaren vet inte det. Frågan är bara vilken av alla sjuttioelva läkare han har fått träffa efter utskrivningen som han ska tala om de för.
Just nu går han på "hjärtskola" några gånger. Förra veckan var det en dietist som talade om för dem med hjärtåkommor att de måste äta lightprodukter, undvika allt mättat fett, använda margarin och att det är viktigt att man äter frukt och smörgås. Tur att inte jag var med! Man skulle visst ha tatt med en respektive, men gubben har valt bort det..... undrar varför.
Jo, det är visst nyttig att äta nötter också. bara så. Nötter. Hon sa inte vilka nötter!
Gubbarna lär gå hem och vräka i sig jordnötter för glatta livet och tro att de är jätte nyttiga för att deras dietist har sagt det till dem.
Vilket jäkla nöt!
Tur att min man har mig i alla fall.
Jag har för övrigt blivit sjukskriven för "Akut stressreaktion" och väntar på att få träffa en pyskolog. På torsdag har mina 10 sjukskrivningsdagar kommit till ände och på fredag förväntas jag kunna jobba full fart igen. På tisdag nästa vecka ska jag träffa pyskologen. Inte så bra med glappet där tycker jag. Jag känner mig inte arbetsför. Sover 9-10 timmar per natt och har ändå yrsel av trötthet på dagarna. Idag är nog första dagen jag orkar knåpa ihop så här mycket text på en och samma gång och få det så pass sammanhängande.
Jag lyckades till och med bli osams med en admin i en handarbetsgrupp på fejjan idag! Det kanske är ett positivt tecken.
Nä men ärligt. Det har varit riktigt dåligt med mig. Jag har haft såna humörssvängningar så du anar inte. Höll på att knäcka jobbdatorn över knät ett par veckor innan jag blev sjuk. Och blev så förbannad på en i produktionen att jag var tvungen att gå därifrån. Han gjorde inget konstigt, det är jag som inte klarar att hantera när det blir för mycket runt mig. Jag bröt ihop stup i kvarten här hemma innan sjukskrivningen. Jag hade migrän precis hela tiden. Nu är det lugnare. Jag var tvungen att bryta. Och när jag fick en panikattack en morgon så fick jag äntligen "ork" att säga stopp. Det var som att "bara" migrän inte var skäl nog. Därför att "bara" migrän är inte skäl nog enligt socialstyrelsen och försäkringskassan. Och då blev det inte det för mig heller. Så jag brände på till det helt inte gick längre och kroppen hittade på ett annat sätt att sätta stopp. Så på fredag tänker jag inte gå till jobbet, även om min sjukskrivning är slut. För jag är slut. Går jag och jobbar går jag sönder helt och hållet. Då sabbar jag helt chansen att laga mig själv.
Jag tål fortfarande inte en öm hand på min axel och varma ögon som ser in i mina och någon som ärligt frågar hur jag mår. Då bryter jag ihop. Så mina dagar består av att virka och lyssna på ljudbok. Så slipper jag lyssna på mina malande domedagstankar. Och så går jag ut och går på min dagliga promenad när det är som ljusast. Oavsett hur trött jag är. Och så lagar jag middag om jag orkar. Annars skiter jag i det. Jag gör bara det jag har lust och ork till. Resten får vara. Gör jag mer får jag yrsel och hjärtklappning och migränen kommer smygande.