Usch, jag mår skit!
Tårarna bränner bakom ögonen av all värk. Jag orkar gaska upp mig när jag är bland folk, men skulle någon drista sig till att fråga mig hur det är skulle fasaden brista direkt. Alla naprapatbesök har hållit mig över vattenytan, men nu går det inte längre. Det räcker inte med naprapat och egen träning. Det måste hända något mera. I morgon ska jag ringa husläkaren (har precis fått en ny, den gamla har gått i pension) och se om han kan hjälpa mig vidare. Jag vet inte riktigt vilken ände jag ska börja. Vad är hönan och vad är ägget? Men jag har ont i käkleden, armbågarna, handlederna, ryggen, hudöm, huvudet värker, höger öga värker...... Nerverna sitter på utsidan. Är det pga all migrän, eller är migränen pga av något annat som dessutom ger mig ont i kroppen? Jag hoppas han kan hjälpa mig i alla fall. Fast jag har någon inneboende lutheransk känsla att jag är en kverulant och hypokondriker.
Jag för dagbok i min mobil, för att det ska gå att sortera eller i alla fall se hur jag mår, för jag glömmer efter ett par dagar. Men att göra det gör mig deprimerad av att se hur dåligt jag faktiskt mår. Men det känns nödvändigt för att jag ska kunna förklara för doktorn hur dagarna ser ut.
Det där med att föra bok över måendet är verkligen kluvet. Det är ju förstås bra när man ska till doktorn, men det sänker mig. Annars lever jag liksom i god tro. Jag kommer inte ihåg att jag hade ont i huvudet igår och i förrgår och förrförrgår. Eller, jo, när det är så ofta som det har varit nu senaste månaden glömmer jag inte. Men om jag bara har huvudvärk typ var tredje dag glömmer jag. Jag tror det är en försvarsmekanism. Dessutom är jag ju i grunden en jäkligt positiv och glad männsha. Som helst inte ser bakåt.