Sorlas nolltolerans mot huvudvärk

[Sorla]

Ontet i käken är nytt, så det kan nog vara av botoxen, eller i alla fall sticket med nålen. Men ont i kroppen har jag ju haft så många år så det är det inte. Jag har haft bättre perioder och så som nu, sämre perioder. Men just nu är det riktigt jobbigt. Frågan om jag inte blir hemma imorgon.... Bara att jag mår skapligt på morgonen efter att ha varit uppe en liten stund. Så det är ju svårt att veta att jag ska må såhär på eftermiddagen. 

[hemul]

Visste inte det. Trodde det "bara" var migrän normalt. 

[Mynlen]

vad jag menar, får man värk någonstanns ser jag det som en signal av din kropp att något är fel. ignorerar man den för länge, så kanske man sabbar något. Kanske inte sant, men det gör det lättare för mig att inte vänta för länge om jag har ont eller något. Det är ju trots allt en signal. Om jag sen VET var det kommer från kan jag också hantera det bättre. Typ min foglossning som ännu gör ont.

[/LO]

Förstår precis hur du tänker om att uttala något högt. Men på något sätt vet man att gränsen är nådd.

Varm kram! Hoppas du kan få lindring!

[Sorla]

Tack vännerna. Ni anar inte hur omtanken värmer! 

Jag är så grymt osams med min kropp just nu.  Jag kan ju inte vara rädd om den när jag inte vet vad gör som gör att jag mår som jag gör. Allt jag gör blir ju fel!

Antingen vilar jag, och då får jag ont av stillheten. Eller så tränar jag, och då får jag ont och överbelastar mig. Och jag lovar, jag tar verkligen inte i. Det andra lätt klarar får jag ont av. Antingen i huvudet eller i kroppen. Eller så tränar jag bara lätt, och går till jobbet. Det får jag också ont av. Eller så tränar jag lätt och stannar hemma. Och även det får jag ont av. Jag justerar min kost, tar bort socker, vanliga migräntriggers, skippar roliga saker för att jag inte ska överbelasta mig. Ändå får jag ont! Jag går och får massage varannan vecka. Det hjälper inte heller. Min man tar redan ett jättelass av allt som måste göras här hemma. Det var mycket länge sedan som jag var och helghandlade som ett litet exempel. Till och med julhandlingen tog han själv. 

Nu skrev jag inte hela klagosången för att ni ska känna er tvungna att komma med något intelligent som svar. Jag förväntar mig inte ens det. Det är mest för att jag ska kunna komma ihåg mina funderingar och kanske se något som jag inte har provat ännu.

[Mynlen]

det vet vi väl Sorla Lilla!  Intelligent svar kommer du inte att få av mig. Bara mina egna funderingar och erfarenheter. Men om du jämt får ont, oavsett vad du gör, så är något inte helt ok i din kropp och den kanske säger till dig: dus ka göra något åt det NU!. Och har du provat allt som du kan prova hemma blir det nog dags att få det nogrannare utrett. För kanske det "bara" är något så enkelt som brist på ett ämne som ingen av oss tänkt på. Till exempel, vad jag menar är att vi, och inte du heller, är specialistläkare som vet 100% hur kroppen fungerar.

På vissa saker kan man inte få svar, inte heller av läkarkåren. Men jag tycker iallafall att man måste ha gett dom en chans att försöka klura ut vad problemet kan vara.

Kram på dig igen. En virtuell bamsekram. Den kan inte göra ont någonannanstanns än att den värmer :)

[hemul]

Jag har haft det delvis så där. Försökte träna med såna där plaströr som det varit brustabletter i fyllda med sand och gjorde illa mig. Men för mig ändrade kosten allt på det planet. Det är orättvist. 

[Sorla]

Vad är det som gör att jag automatiskt känner att det är något JAG gör eller inte gör som gör att jag mår dåligt? Det är som ett klistrigt täcke med dåligt samvete för att jag hela tiden har misstanken att det är MITT fel. Inte när jag ser det så som du skrev. Men min automatiska känsla är sån. När jag inte tänker utan bara känner, så känner jag att det är något JAG har missat. Det är ju så obota korkat så jag vet inte vad. Och då blir jag arg på mig själv för att jag fattar så långsamt. Samtidigt som det känns så ORÄTTVIST! Jag har massa folk omkring mig som inte skänker sin kropp en tanke. De äter junk och sover hipp som happ, men mår ändå ok! Ibland får de för sig att träna och går upp på gymet. Träningsvärk ett par dagar sen är allt bra igen.  

Nå, nu har jag ju startat upp bollen så den kan få rulla på. Läskigt men bra. Det är ju bara några dagar kvar till jag ska träffa läkaren. Till dess måste jag försöka skriva ner hur det hela började. Hur jag nu ska kunna komma ihåg det!? Det har ju liksom smugit sig på, knappt utan att jag har märkt det. Jag är i alla fall glad att läkarkåren äntligen ska få chansen att säga sitt. Antingen klassas jag som hypokondriker eller så hittar de verkligen något. I bästa fall får jag då redskap för att kunna må bättre.

[Mynlen]

om du var en hypokondriker hade du redan satt hos läkaren. Så det kommer du INTE att klassas som.

Hypokondriker springer till läkaren så fort dom tror det krämper i öronsnibben.... verkar inte som om du gör det. Om du nu har kramp i öronsnibben vill säga :)

[hemul]

Sorla, det kanske är för att du hänger i LCHF-kretsar som du känner så. LCHF kan vara väldigt skuldbeläggande. Så många når goda resultat, blir smala och blir av med den ena sjukdomen efter den andra, så när det inte funkar på något är det nog lätt hänt att den personen tror att hon gör något fel. Andra brukar vara snabba att dra den slutsatsen också. 

[Sorla]

om du var en hypokondriker hade du redan satt hos läkaren. Så det kommer du INTE att klassas som.

Hypokondriker springer till läkaren så fort dom tror det krämper i öronsnibben.... verkar inte som om du gör det. Om du nu har kramp i öronsnibben vill säga :)

Just örsnibben var det länge sedan jag kände av.  Hmm, nä jag går nog inte onödigt ofta till doktorn. När det är befogat och något syns att det är fel. Som när jag skar upp armen med armbandsklockan och när stortånageln blev intryckt i tån.  Eller knät blev som en dåligt pumpad handboll. Fast den erfarenheten bäddade inte för att anlita läkarkåren skulle kännas om ett lockande alternativ igen. Allmänläkare är snara till att ordinera alvedon och vila en vecka istället för att erkänna att de inte har en aning och remittera till experter. Ska man få adekvat hjälp kräver det att det syns på utsidan vad som är fel. De tenderar att låta lite som Vildvittrorna. "Syyyns inte, fiiiins inte!"

Sorla, det kanske är för att du hänger i LCHF-kretsar som du känner så. LCHF kan vara väldigt skuldbeläggande. Så många når goda resultat, blir smala och blir av med den ena sjukdomen efter den andra, så när det inte funkar på något är det nog lätt hänt att den personen tror att hon gör något fel. Andra brukar vara snabba att dra den slutsatsen också. 

Jo, det ligger nog något i det du säger. Men jag har alltid varit snar till självmedicinering mot allehanda krämpor. Det är därför jag har hållit värken i schack under så många år med hjälp av olika naprapater och sjukgymnaster. Dem söker man nämligen själv reda på, utan remiss. Dvs, jag har diagnostiserat mig själv och sökt lösning själv. Även så med kosten. Som när jag fick besöka min neurolog för första gången. Då tog jag inte först emot hans hjälp, utan skulle först försöka själv med kostomläggning i ett halvår. Nå, läkarna måtte nog tycka om mig ändå, eftersom jag inte stör dem i onödan, vanligt vis.

Hör ni nu, hur jag håller på och övertygar mig själv. Pepp-pepp. Jag måste ju vara helt övertygad även när jag kommer dit på måndag. Då duger det inte att sitta och tycka att det nog inte är så farligt i alla fall. Jag glömmer så snabbt hur ont jag hade igår om jag mår skapligt idag. Och gränsen för skapligt flyttas har jag märkt.

[hemul]

Det är självbevarelsedrift. Så fort det inte gör ont så tycker man man mår bra. Man ser det som att man har ont ibland när det egentligen kanske är så att man INTE har ont bara ibland.

[Sorla]

Javisst är det så. Jag har blivit ganska bra på självbevarelsedrift. 

[Ninnan]

Försök få en läkarkontakt som du kan vända dej till när du har ont. Har man gjort så gott man kan med självmedicinering och det inte hjälper, får man på något sätt förlita sig på att de kan bättre. 

Det finns tyvärr en övertro hos lchf att läkare är skräp och inte kan något.

Det jag läst om dina beskrivningar skulle det kunna vara reumatiskt(där finns otroligt många sådana)
Helst vill jag inte ge dig några förslag för det kan förvirra dig mer än hjälper.
Jag upplever du har för mycket ont och för ofta och anklagar dig själv 
Du är ingen hypokondriker! 

[Sorla]

Ninnan, det är inte att jag äter LCHF (om man nu kan kalla det för lchf. Jag äter nog för mycket kh för att det ska kallas det) som gör att jag misstror läkarkåren, utan mina egna och närståendes erfarenheter. Har man inte symptom som pekar entydigt på en endaste åkomma tar det en evinnerlig tid att få hjälp. Mamma gick i över 10 år med sköldkörtlar som inte fungerade rätt. Att man är trött och har ont ofta går i mitt fall att skylla på heltidsarbete och tre barn som ska ha sitt. I alla fall enligt läkare. Det tog säkert 10 år för mig med att få träffa en neurolog för min huvudvärk. Husläkaren jag gick hos tyckte inte att en neurolog skulle kunna göra mer för mig än vad hon gjorde. Och snäll som man är frågar man bara var tredje år, för att inte verka vara tjatig och gnällig.

Neurologen däremot är super. Han accepterade helt utan knot att jag skulle prova kosten först. Och inga sura miner när det inte gav den effekt som vi ville. Men han är ju å andra sidan expert och inte allmänmedicinare. Nä, tyvärr, husläkare ger jag inte mycket för. De kan öroninflammationer och liknande. Men har väldigt svårt att vilja skriva remisser. Det är som att de får betala ur egen ficka för varje remiss som ska skrivas. Mammas erfarenhet också, inte bara min.