Gulle dig, idalinda. Tack för omtanken...
Jo tack, jag mår ganska bra. Åtminstone om man bortser från att fibron är inne i en lite elakare period.. Förhoppningen att kosten ska göra nå´t åt den saken har jag i stort sett gett upp, men man kan inte få allt här i världen..
Mindre nätande än vanligt har det varit under en tid. Min svärfar gick bort strax efter nyår och kort därefter bröt min svärmor lårbenshalsen. Efter diverse turer har hon nu fått plats på servicehus vilket känns tryggt och bra på alla sätt. Deras lägenhet skulle sen tömmas, "vi" ska vara ute imorgon. Många timmar har gått åt, men nu är det gjort.
Mitt i alltihop stod det klart att om allt går vägen (och det måste det!!) blir jag tvillingmormor nån gång under sensommaren. Hur det känns ger jag mig inte ens på att FÖRSÖKA beskriva..
Håll alla tummar ni har är ni snälla....
Lillpojken..familjens bäbis (tur han inte läser detta...
) som man gick omkring och bar på höften medan man rörde i grytorna för sisådär en fem år sen (känns det som..) ska köpa bil imorgon. Visserligen blir han inte 18 förrän i juli men en superfin golf blev till salu i bekantskapskretsen, så va sjutton...
Tiden flyger och saker händer. Någon går och någon kommer.. Fjuniga bäbisar blir innan man hinner blinka till tvåmeters (fjuniga, men på ett annat sätt..) ynglingar med basröst och en vänligt överseende attityd till ömma mödrars visdomsord och omsorger. Och själv blir man äldre, och även om det inte syns..
..går det inte att bromsa. Allt detta manar på nåt sätt till eftertanke. Näe, jag är inte inne i nån existensiell kris..men ändå..
Vikten står tokstill. Det är 11 kilo, varken mer eller mindre. Igår fuskade jag alldeles förfärligt, men det var en planerad "synd". Var bjuden på 7-årskalas och tog både tårta och annat fika. Sen blev vi bjudna på middag och jag åt paj med lika god aptit. Som vanligt kom konsekvenserna i form av bullrande, knipande mage men det var det värt..