Esthers funderingar...

[esther]

Gulle dig, idalinda. Tack för omtanken...
Jo tack, jag mår ganska bra. Åtminstone om man bortser från att fibron är inne i en lite elakare period.. Förhoppningen att kosten ska göra nå´t åt den saken har jag i stort sett gett upp, men man kan inte få allt här i världen..
Mindre nätande än vanligt har det varit under en tid. Min svärfar gick bort strax efter nyår och kort därefter bröt min svärmor lårbenshalsen. Efter diverse turer har hon nu fått plats på servicehus vilket känns tryggt och bra på alla sätt. Deras lägenhet skulle sen tömmas, "vi" ska vara ute imorgon. Många timmar har gått åt, men nu är det gjort.
Mitt i alltihop stod det klart att om allt går vägen (och det måste det!!) blir jag tvillingmormor nån gång under sensommaren. Hur det känns ger jag mig inte ens på att FÖRSÖKA beskriva..    Håll alla tummar ni har är ni snälla....
Lillpojken..familjens bäbis (tur han inte läser detta... ) som man gick omkring och bar på höften medan man rörde i grytorna för sisådär en fem år sen (känns det som..) ska köpa bil imorgon. Visserligen blir han inte 18 förrän i juli men en superfin golf blev till salu i bekantskapskretsen, så va sjutton...

Tiden flyger och saker händer. Någon går och någon kommer.. Fjuniga bäbisar blir innan man hinner blinka till tvåmeters (fjuniga, men på ett annat sätt..) ynglingar med basröst och en vänligt överseende attityd till ömma mödrars visdomsord och omsorger. Och själv blir man äldre, och även om det inte syns.. ..går det inte att bromsa. Allt detta manar på nåt sätt till eftertanke. Näe, jag är inte inne i nån existensiell kris..men ändå.. 

Vikten står tokstill. Det är 11 kilo, varken mer eller mindre. Igår fuskade jag alldeles förfärligt, men det var en planerad "synd". Var bjuden på 7-årskalas och tog både tårta och annat fika. Sen blev vi bjudna på middag och jag åt paj med lika god aptit. Som vanligt kom konsekvenserna i form av bullrande, knipande mage men det var det värt.. 

[hemul]

Jag tycker 11 kg låter lite väl lite vid din ålder faktiskt. 

Tråkigt med svärfar. Hoppas svärmor trivs på servicehuset och inte längtar hem för mycket.

[Nora]

Man behöver ju inte vara i någon existenssiell kris för att resonera över tiden som går .. 

Oj vad jag känner igen mig i det du skriver .. ena dagen är dom små fjunisar .. andra dagen är dom nästan sambo .. 

Kram på dig Esther!! 

[idalinda]

Samma läger med 18-åringar, här väntar vi på körkort för den äldsta till maj , verkligen efterlängtad av alla!
Han kan åka själv och vi slipper hämtningar på sena kvällar 
Vi köpte en bra-billig Opel vecktra  häromveckan.

Vädret ändras ju , därmed fibron, och du har inte haft så lite heller att stå i på sistone, tsunamivågen kommer alltid efter jordbävningen, typ..
Våren är på väg, vi har haft + 4-5 grader ett par dagar !!
Men det finns gott om snö att smälta bort, och mer kommer det i morgon, innan kylan anländer igen

[esther]

Long time no see..
Livet flyter på. Jag stickar babysockar för fulla muggar (är uppe i 8 par nu..) och letar maniskt efter lämpliga beskrivningar på större stickprojekt..
Vad vikten beträffar har jag möjligen slagit i glastaket, det berömda. Jag äter LCHF, det är gott och jag mår bra, men på de sista 4 veckorna har jag gått ner fem hekto.. Visst har jag fuskat ibland. Har t.ex bestämt mig på ett tidigt stadium att aldrig nobba en födelsedagstårta..men ändå.
Jag kämpar oförtrutet vidare.. När man slipper späka sig går det rätt bra att ha tålamod.. Fast fem sex kilo innan sommaren skulle inte sitta fel..
Sköt om er..

[idalinda]

"Fast fem sex kilo innan sommaren skulle inte sitta fel.."

Nej det skulle vara riktigt skönt även här faktiskt

[Nora]

Jag tycker det verkar som att du klarar dig strålande vännen! 

Så länge som man går neråt så är man ju i den riktning man har tänkt sig ändå.
Vi går inte heller och räknar kilon längre.. det blir hekton här med.
Jag inbillar mig att det är riktigt bra att gå ner sådär sakta i vikt över längre tid

Ha det supergott i vårljuset!

Kram! 

[esther]

De fem-sex kilona innan sommaren verkar allmer som en ouppnåelig dröm..*suck*. Jag blev nog rysligt bortskämd under de första månaderna när allt gick som på räls..  Har fortfarande inte nått tolv kilo minus vilket innebär att det gått ruggigt långsamt på denna sidan nyår.
Men jag har inte gett upp. Äter gott och gräddigt men slarvar ibland. Dels genom att unna mig mer grönsaker än "lovligt", dels med ovan nämnda födelsedagstårtor och sån´t. Under påsken har det blivit lite godis, men det smakar ju inte lika gott som förut... Tacka vet jag mörk choklad 

Skönt att vårvintern är här! Visst är drivorna ännu höga (det kommer att bli en blöt, blöt vår... ) men solen tittar fram och kylan har dragit sin kos. Har längtat extra mycket eftersom min kyltriggade fibro varit ännu ilsknare än vanligt ett tag. Mår fortfarande skit (som en pigg nittiåring eller nå´t..) men vet av erfarenhet att det brukar lätta när värmen kommer.

Hoppas ni har det kanon allihop...

[Sorla]

Har t.ex bestämt mig på ett tidigt stadium att aldrig nobba en födelsedagstårta..men ändå.

Med tanke på den trevliga tillökningen i familjen lär det inte bli färre födelsedagstårtor.  Fast det var ju ovanligt sympatiskt att se till att de fyller år samtidigt det nya syskonparet. 

[Ekub]

Jag syndar ganska ofta med tårta, det erkänner jag villigt, men går ner några hekton ibland ändå och ibland några upp. Ja, jag räknar också hekton, annars händer det ju inget på evigheter och jag tappar intresset 

Grattis till den stora viktminskningen, 11 kg är inte fy skam det heller minsann!! Grattis även till de väntade fjunen!! 

[esther]

Tack Ekub och Sorla!
Har jag sagt hej och välkommen till er förresten? Annars gör jag det nu...

[esther]

Ikväll blev det en sväng till jourcentralen. Åkte på en UVI i slutet av förra veckan och gjorde som jag brukar, nämligen försökte idka egenvård med hjälp av  massor av vatten och c-vitamin. Det funkade inte den här gången, så igår kröp jag till korset, eller rättare sagt vårdcentralen. Fick en tredagars antibiotikakur och tänkte att nu löser det sig. I eftermiddags blev jag jättesjuk. Krampvärk i magen och ryggen, feberfrossa och värst av allt.. jag fick verkligen skäl att noga begrunda vilken gudagåva det är att kunna kissa. För det var tvärstopp..
För att göra en lång historia kort; nu är jag hemma igen, saligen nypinkad med ordinationen värme och smärtstillande..samt ny kisseflaska till vårdcentralen för odling imorgon.

Det jag egentligen skulle berätta är att doktorn tittade forskande på mig och sa; "Jo, det här urinprovet visar tydliga tecken på...svält". Fullt av ketoner och jag flinade lyckligt och sa; Det är ett gott tecken! 
Maken och jag hade roligt på hemvägen. Det är inte helt vanligt att folk misstänker att jag svälter. Trots tolv tappade kilon är jag ju inte direkt magerlagd..

[Corny]

Spelar ingen roll hur man ser ut i kroppen. Man kan svälta ändå. Grattis! 

[hemul]

  

Det betyder att det var roligt men det låter hemskt att få så svårartad urinvägsinfektion.

[Sorla]

Men hua! Det där lät verkligen inte som något att leka med! Nu får du ta det varligt. Njurbäckeninflammation är inga smågrejer! OCh så kan det bli om man inte tar hand om sig. Krya på dig ordentligt nu.