Corona

[Subcalva]

Jag gissar att man kanske inte riktigt vet allt som D-vitamin påverkar. Sonen som har MS har till och från katastrofalt låga nivåer. Som bäst har han lyckats komma upp på lägsta siffran i normalspannet. Då trodde han att han knäckt koden för han fick tips om att äta det ihop med omega-3. Men sen har nivåerna dippat igen och då har det inte hjälpt trots samma "recept".

Jag är egentligen inte mer orolig att bli smittad av corona än vad jag har varit tidigare utan det är snarare mer deppigt att man går in i den mörka årstiden. Det lär ju knappast bli bättre förrän i vår. Men jag har i alla fall tur som har min man och mina barn jag träffar

Jag vet inte om det är förre som dör i i länder med stark sol men de pratade rätt tidigt om att solstrålar skulle bryta ner viruset fort och att det var ytterligare en anledning till att man inte smittas lika mycket ute.

Det är verkligen jätteläskigt det där att vissa som blir "lättare" sjuka verkar få problem långt senare med feber som återkommer, extrem trötthet och hjärndimma. Jag har en fd kollega som låg 80(!) dagar i respirator. Han var svag som en kattunge och han blev svettig av att tugga mat i början för hans muskler var i obefintligt skick. Men han verkar vara på gång och hoppas själv kunna börja jobba efter nyår.

[hemul]

Din son kanske skulle prova de jag äter? Kostdoktorn propagerade ju för D-vitamin redan på den tiden han jobbade som läkare. Han skrev att han trodde risken för överdosering var minimal. Han rekommenderade D till sina patienter, men ingen hade kommit upp i värden mycket över lägre gränsvärdet. Jag hade lyckats övertala min läkare att få ta ett test och jag låg mitt i intervallet. Nu är det ju inte säkert att det är bäst, men det visar ivf att mina piller är potentare än de kostdoktorn rekommenderade sina patienter, tycker jag. Det är ju inte bra att din son har kroniskt låga värden.

Vad glad åt familjen. Jag har träffat en människa inomhus vid ett tillfälle sedan i mars. Jo, jag är rädd för covid. Det beror mycket på att en bekant dog i respirator alldeles i början och att killan jag berättade om och hans mamma var så himla sjuka och inte fick vård. De bor nära. Jag stod ofta utanför deras fönster och kollade att det lyste och så. Och rapporterna från sjuksängarna via telefon var läskiga och skrämmande. Tror aldrig jag hört dödsångest i någons röst förut. Det kom så himla nära. Att jag varit nära att dö av virsusinfektioner två gånger och inte är så säker på att jag ska få en chans till gör väl sitt till. Är ju eventuellt i riskgrupp också. Jag går och handlar och så, men försöker klara mig med en gång i veckan. Träffade folk utomhus så länge vädret tillät (har väl aldrig bjudit på och initierat så många picknickar...), men jag umgås inte inomhus.

Nu lider jag inte jättemycket av det. Jag har rätt lätt att slå mig i slang med folk jag träffar på när jag är ute och cyklar eller går. Och sånt har alltid gett mig rätt mycket. Jag låter min lust att hälsa på hundar flöda fritt. Då får man både lite kroppskontakt, med hunden, och en pratstund med ägaren. Man får inte vara dum!  

Nä, D är nog rätt outforskat. Det är väl inte så länge man varit medveten om betydelsen för immunförsvaret ens?

80 dagar! Det var det jävligaste jag hört! Hur mår han psykiskt då? Upplevde han det där med vanföreställningar o.s.v. medans han låg i respirator eller var han helt borta?  

[Subcalva]

Fast ibland ger d-vitaminen effekt och ibland inte. Alltså samma preparat som han får utskrivet på recept. Just nu äter han 4000 per dag. Men jag har försett honom med magnesium och även sagt åt honom att äta leverpastej. Magnesium och A-vitamin samverkar ju med D-vitamin så kanske det kan ha lite effekt. Får se nästa gång han får ta prov på det.

Nä kollegan har som tur var inga direkt minnen från de 80 dagarna. Det är nog värre för hans fru som sjukhuset bad komma dit för de trodde inte han skulle klara sig. Han fick dialys under tiden och nu efteråt är läkarna förvånade att han inte har några skador på njurarna. Dessutom åkte han på proppar i både hjärta och hjärna under tiden men inga bestående men av det heller. Så han verkar ha haft extrem tur.

[hemul]

Ny definition på "tur"! Jag tycker de där upplevelserna folk har i respirator är oerhört skrämmande. Att ligga där och inte kunna röra sig eller prata och tro att rymdmonster försöker skada en. Fy fan.

Men om sonen ätit samma preparat hela tiden med mediokert resultat, är det inte värt att prova nåt annat då? Eller typ dubbla dosen. Borde ju synas ganska snabbt om det ger bättre effekt. Antar att han tar prover ganska ofta?