Fast jag kan komma med ett tips. Förra vintern fick jag en antal knölar på halsen. Den översta och största förstod jag själv var en lymfkörtel, men det var flera mindre, en bredvid struphuvudet. Och så små var de inte, syntes utanpå så att säga. En del var ganska ömma men jag kände mig inte direkt sjuk. Det var ju ändå lite läskigt, så jag ringde sjukvårdsupplysningen som tyckte nån borde titta på det. Hör och häpna, vårdcentralen måste haft en pryo den veckan, för jag kom faktiskt fram fast det var efter lunch.
Läger-Hilda sköterskan som tog emot samtalet trodde förstås inte att det var nåt allvarligt. Kanske nåt insektsbett (i januari!
). Vänta och se, tyckte hon. Var säkert inget de behövde se.
Då sa jag de magiska orden. Nähä, men jag ringde vårdupplysningen och de ansåg att en läkare borde titta på det här. Då ändrade hon tonläge och blev effektiv. Gräddfil, tid om bara någon timme. Fick träffa en trevlig ung läkare, typ AT, som var så grundlig att det var pinsamt (skulle klämma på hemulmagen, ljumskarna och allt möjligt otäckt). Först när jag gick därifrån gick det upp för mig att det säkert inte bara var för att hon var en färsking hon var så grundlig - hon var så klart orolig för lymfom. Google höll med. Men vid lymfom ömmar inte lymfknutorna, så jag stirrade faktiskt inte upp mig och det var ju heller ingenting. Tipptopp-värden. Troligtvis hade jag haft nån infektion på gång som kroppen vann över sa den snälla doktorn. Men det är väl klart att en sån sak ska kollas upp med det snaraste. Ur patientens synvinkel, alltså.
Så att säga att man ringt sjukvårdsupplysningen var bra! Kan man ju göra antingen man gjort det eller inte.