Kwidell väger in.

[kwidell]

115,6  det rör på sig åt rätt håll!! 

[Nizhoni]

Bra jobbat! 

[hemul]

 

[idalinda]

Visst, visst, visst, så bra!
en femma knäkt snart...

[kwidell]

Ja det har du rätt i Idalinda! tänkte inte ens på det.  men lite till så är det -5 kilo för denna gång.  ser fram emot det! 

sicka söta små smileysar det har dykt upp föresten Hemul!    både på toppen av sidan och bland våra "vanliga" 

[hemul]

Började du på 120.2 den här gången?

[kwidell]

ja jag räknar ifrån 120,2 eftersom det var då jag började jaga kilona aktivt igen.  .. sen att jag "jojjat" lite sedan starten tar jag ingen hänsyn till. 
kändes bättre att ta ett nytt "avstamp" viktmässigt nu.. det var ju endå ett tag sedan jag vägde 138.7 (tack och lov för det!!) så att räkna totalen från det käns liksom fel... speciellt eftersom jag var nere på 113 nånting men sedan jojjade uppåt till som max 120,2 .. så nu räknar jag ifrån 120,2 i stället  sen när jag kommer under 113 så kan jag ju även räkna den totala viktminskningen från 138,7.    ja ni fattar säkert hur jag tänker 

tränade en timme på gymmet innan jobbet i dag också!  körde järnet och kände mig mycket duktig  ... när jag sen skulle byta om så kände jag att ajg var aldeles skakis i kroppen!.. så nog tog det allt... nu sitter jag några timmar senare och känner att träningsverken börjar komma... 

[hemul]

Jorå, så gör jag också fast jag redovisar inte den totala viktminskinging här. Men den är drygt 27 kg. 

[kwidell]

Det är okey att bli arg ibland..
Jo. det är faktiskt okey att bli arg ibland... att bli så där in i bomben arg så det käns som om hela insidan kokar! att riktigt känna hur ilskan infesterat varenda por i kroppen och bara väntar, kräver att få komma ut!!!
   ibland måste man bara få bli så arg... och det kan nästan kännas som lite av en lättnad när det äntligen exploderat och det är över... när man står där efteråt med söndersliten skjorta och ser den gröna Hulken-färgen sakta rinna bort... då har man laddat ur. då känns luften inombords så där spröd och lätt som efter ett ordentligt åskväder om sommaren... 

   Det är värre när man inte kan ge utlopp för ilskan. när man Måste bita ihop tänderna och blunda hårt för att hindra den ifrån att sippra ut..
när man tvingas lägga locket på och lådsas som om ingenting är fel.. lådsas som att man inte alls är arg.. trotts den illgröna färgen och de svällande musklerna under kläderna... nästan så pass att man hör hur det knakar i sömmarna.. men Nej då kära du.. jag är inte alls arg....
   Den sortens ilska blir farlig i längden... för den försvinner inte ur kroppen... man kan lyckas tvinga tillbaka den för tillfället... men sen ligger den där i magtrakten och gror... väntar... längtar... lurpassar.. för att i ett obevakat ögonblick bryta sig ut och spy sin galla!

Jag tillhör de människor som hela tiden försöker hålla ilskan nere... försöker tvinga monstret att stanna i magen... försöker att hela tiden hålla fasaden uppe... för Fasaden är allt det handlar om...
det är viktigt att Fasaden är fläckfri!..
Fasaden skall alltid vara ren och snygg..
Fasaden får inte visa något negativt....
Håll Fasaden uppe!
.. det fick jag lära mig som liten och det hänger fortfarande med... jag hatar den där sabla Fasaden! jag önskar jag kunde gå loss på den med en slägga.. en hammare.. Knytnävarna... NÅNTING!!
och bara riva ner den... riva den där förhatliga fasaden och visa den sårbara geggiga människan bakom...
Här är Jag!. Jag bara är.... jag räcker som jag är... jag är inte som någon annan.. jag är bara jag.... och det räcker.... eller det borde räcka....
Varför räcker det inte?...

[hemul]

Men vad har hänt? 

[/LO]

Undrar jag också!

[Sorla]

Jag blir orolig...... Hur är det Kwidell?   

Det var starka ord. Jag började nästa gråta, för jag kände igen mig så väl i det du skrev.......
Jag tror vi är många som går och håller en glad fasad och inte visar ilska. Inte till alla i alla fall.

[Tina]

 

[kwidell]

Tack snälla söta vänner för att ni finns här och bara är underbara!   

det som hänt är nog egentligen inget enskillt... utan snarare en hel samling saker som kommer till ytan och ibland så bubblar bägaren över som sagt... har ett behov av att bearbeta vissa saker.. något jag rätt nyligen insett... när jag skrev förra inlägget så var jag väldigt arg och frustrerad och behövde ventilera... ibland blir det liksom för jobbigt att hålla inne med saker och känslor  men det känns skönt att veta att ni finns här vänner. min avsikt var absolut inte att göra er oroliga!  förlåt. 

vet inte om jag skrivigt detta förut, men jag har en vän och kollega som just nu ligger för döden.. läkarna gav henne runt en vecka... och den tiden är snart ute...  att hantera detta är svårt.... och det har också dragit upp en hel del annat "grummel" från botten av glaset.... något som bidragit till min känslomässiga obalans.    är något av en berg och dalbana just nu. 

Det jag skrev om fasaden kommer mycket ifrån min barndom. jag växte upp samman med en stundtals våldsam familjemedlem... och fick förutom fysiska slag också utstå en hel del känslomässig kränkning... något som gett mig konstanta mindervärdestankar och känslan av att inte duga som jag är.... rätt svåra saker att hantera  både för mig och för min omgiving  ... detta är normalt saker jag inte tänker så mycket på, jag fungerar endå. men långt nere så finns allt detta... och tyvärr kom det till ytan denna gång... som sagt så blir det mycket tankar och känslor inblandade när man står inför någons bortgång...    men jag är för det mesta samma gammla glada människa som tidigare! och jag älskar er alla vänner!  tack för att ni finns! 

[/LO]

  Inte roligt låter det!
Och man får bli arg och ledsen, det är ok!