F-kassan får mig att må illa

[hemul]

Såg ni Rapport? Det är Landstinget som agerar spypiller den här gången, men det kan väl vara det samma.

En man i övre medelåldern har amputerat båda benen. Ansöker om att få en permobil. Han får avslag då det "inte är säkert att funktionsnedsättningen är bestående". 

Fad fan tror de? Att ben är som ödlesvansar och växer ut igen bara man ser tiden an? 

[Sorla]

Jag uttryckte något liknande när jag hörde om det på jobbet. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. 

[hemul]

Jag ansökte om assistent en gång då jag i princip inte klarade av någonting hemma, men ville ha hjälp att göra själv snarare än att få det gjort åt mig och behövde även hjälp sådant som ut och handla kläder o.s.v. Jag var skitskraj att inte få hjälp när jag väl kommit på att jag kanske kunde få det och tordes inte ta i för mycket. Det hela var kopplat till att man också skulle få något slags ekonomiskt bidrag. Jag minns inte detaljerna, men jag hade hjälp av en handikappombudsman eller vad det kallades, som absolut ansåg att jag var berättigad och det borde inte vara några problem. Ansökte om några timmar i veckan, minns inte hur många, men många var det inte och hävdade en del fördyrande omständighet med hjälp av ombudsmänniskan. Det tog flera år innan jag fick svar (bara det!). Det var avslag så klart. Jag hade väl iofs slutat hoppas redan efter nåt halvår, så jag tog det med behärskning. Motiveringen var ivf att de ansåg att uppenbart behov förelåg men det önskade antalet assistenttimmar var för litet för att de skulle ta det i beaktande. Sån tur att jag fick hjälp med ansökan va? 

[idalinda]

Benen ska växa till så klart!
Så ska det vara i dagens Sverige 

[kwidell]

  Idioti!!

[idalinda]

Här jämförs en autistisk man med down syndrom med en olyckshandikappad forskare.
Den förstnämda behöver ingen assistans enligt FK

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14399118.ab


 

[Sorla]

 

[Mynlen]

Otroligt, men... frågan är bara hur mycket som är sant. Det är ju trots allt aftonbladet. Och jag tror ofta att det förvrängs fakta i såna artiklar.

Vill inte mena att pojken inte behöver vård,det behöver han nog. Men som jag fattade bor han ensam i en lägenhet met hjälp. Är det inte en väldigt dyr lösning? (t.ex. jag menar att det kan vara en av faktorerna som inte kommer fram)

[hemul]

Det är nog lättare att få hjälp om man behöver det för att kunna arbeta också. Det handlar nog inte så mycket om att folk ska få må bra och ha ett meningsfullt liv som om att de ska kunna försörja sig. Det är ju likadant med skadestånd. Förlorad egendom och inkomst kan man kanske lyckas få nåt för, personligt lidande nästan ingenting. Straffskalan speglar ju också delvis det där. Man kan få lägre straff för att våldta någon än för att stjäla plånkan.

[idalinda]

Mynlen, det är alltid flera vinklar i alla ärande, men sanningen är att Sverige har blivit väldigt kall.
Cancersjuka med några veckor kvar i livet, skulle söka jobb...
Sådana här berättelser finns alldeles för många  , tyvärr.

[Mynlen]

Inte annorlunda än här i holland. Samma med cancerpatienter som måste söka jobb.
Eller som en arbetskamrat till mig: hjärtinfarkt.
Blev tvungen att gå till jobbet igen efter 2 mån. Men det gick inte bra, nu fick han ny medicin och det verkar gå bra och han måste börja jobba redan igen...  Han är 63...

Det är inte bara sverige men hela världen över. Även om jag tycker det är fruktansvärt är det litet tendensen också nu: mindre pengar att spendera på folk som behöver vård... man kan bara gråta.   

[hemul]

Jamen det är väl jättebra att vi har sänkt restaurangmomsen och har rutavdrag! De cancersjuka kan ju iaf äta billigare jobblunch och få billigare hjälp hemma om de inte orkar. Det är nog så det är tänkt. 

[idalinda]

Jo, jag har under en kort tid sett två dokument på TV som handlade om svåra val vid livets början och slut.
Den första handlade för tidigt födda barn och den andre svårt cancersjuka äldre människor och hur man skulle
vårda dom bäst.

Jag inser att det är inte lätta beslut och håller med att en bäbis född v23 kanske inte har någon chans i livet.
Frågan var om en av tiotals barn klarar sig är de värd att satsa otroiga summor och tid för deras vård.
( Alla var överens om att bäbisar födda v. 24 skulle satsas på  100% , men att just v. 23 var det nästan omöjligt att klara sig)

Människor med svårt cancer som hade genomgått redan en benmärgstransplantation, ska dom genomgå ytterligare en, och mer behandligar? Vart ska man sätta gränsen för försök att bli bättre eller mildra lidande. Svåra frågor.

Det som jag är rädd för att man visar mycket sådana här dokumentär och vill hjärntvätta folk dit politiker och pengar vill.
Jag förstår sjukvårdspersonalens dilemma fullt ut, men är rädd att ekonomer får snart styra för mycket.

Just nu vet jag bara att landstinget sparar på mediciner, många mediciner har tagits bort från listan som subventioneras.
Och de sjuka får själv stå för notan för sina dyra mediciner.

[Hovan]

Läste ni inte på aftonbladet om den killen som skulle bli av med sina assistenter allt på grund av en bild som han målat och som de sett när han gjort, killen har downs syndrom och lite andra sjukdomar och befinner sig på en 2 årings nivå och har dessutom inga av sina föräldrar kvar. Sen hänvisar de till en dom som rör en 30 årig forskare som kunde jobba 30%. AAAAAAAAH JÄVLA IDIOTER

[idalinda]

Heja Hovan,  det är just det fallet vi snackar om.... ,
Du hann inte kolla vad vi pratade... så länken till artikeln finns där ovanför.