Ibland skulle jag vara sugen på att ha en blogg att skriva i. Men det fattar ju vem som helst som känner mig att det inte skulle bli mycket hänt på den.
Då kanske en alldeles egen, liten lagom stor tråd på Fetbobba, är lagom för mig som är lite intermittent.
Jag har glömt hur länge jag har hållit på med LCHFen nu. Men det var en fredag i alla fall som jag började. Typiskt mig att bara börja så där utan att planera in en smart startdag, som man lätt kommer ihåg. Men jag trooor att jag kan ha hållit på i ca 6-7 veckor. Kanske. Eller så är det mer....
Att jag halkade in på LCHF hade för mig ingenting alls med bantning att göra. Utan jag satt och sökte på förebyggande mediciner mot migrän, som min läkare hade bett mig överväga. Jag hade två stycken att titta på. Den ena var egentligen för deprimerade och den andra för epileptiker.
Jag är ju ingetdera, men ju mer jag läste desto mer sjuk och eländig kände jag mig.
Men så dök det upp inlägg om folk som hade bantat med hjälp av LCHF och som bieffekt blivit kvitt eller i alla fall bättre i sin migrän. Och helt plötsligt kände jag hoppet växa i mitt bröst. Det var därför jag startade så plötsligt. Jag ville verkligen snabbt se om det kunde hjälpa mig.
Efter den första jobbiga veckan började jag märka skillnad. Huvudvärken däckade mig inte lika länge och hårt som vanligt. Och sedan jag började har jag bara behövt lägga mig pga huvudvärk 1 gång!
Tyvärr har jag fortfarande huvudvärk.
Men inte lika ofta. Nu är det bara typ 3 ggr / vecka. Och jag återhämtar mig snabbare. Dessutom kan jag numera se vad som ger mig huvudvärk på ett annat sätt än förut. Förut gick liksom attackerna in i varandra och jag kunde aldrig förstå vad jag gjort för fel. Nu kan jag märka att lågtryck gör mig dålig. För dåligt med sömn två nätter på raken straffar sig, eller snarare mig.
Stressiga situationer, där jag spänner kroppen längre än några ögonblick ställer till det rejält för mitt huvud, för intensiv träning osv osv.
En annan rolig effekt av mitt LCHFande är att jag, som aldrig någonsin tyckt att det där med matlagning är särskilt kul, helt plötsligt tycker det är jätte spännande. Och bakning! Bha!
Det är kul när familjen helt plötsligt tycker att min mat är god. Som kotletterna kokta i grädde i kväll.
Jag hoppas att min lilla matskrämda dotter ska bli lika road snart. Lite märker jag att hon bli nyfiken i alla fall.