Men har du bott i Japan! Jösses Tina, jag tror du lever det liv jag hade velat leva.
Det där att alla har survival kits tog de upp på Nyhetsmorgon, tror jag det var. Vattenflaskor som man byter innehåll i men jämna mellanrum o.s.v.
Vi är så sårbara så att vi inte riktigt fattar.
Det tänkte jag på när vi hade strömavbrott för ett par år sedan, en vinterkväll. Det varade sådär 2 timmar. Det mesta jag varit med om förut var ett par minuter...
Blev väldigt nojig av att bara sitta där och glo i mörkret. Batterierna i lilldatorn var det ett par minuters liv kvar i, samma med MP3-spelaren som har radio. För att inte tala om hur lång tid det tog att hitta apparaterna ifråga. Värmljusen jag lyckades gräva fram med stort besvär lyste inte upp särkilt mycket. Till slut fick jag gå ut och gå för att inte bli knäpp. Och det var ändå bara bristen på ljus jag led av. Tänk om det skulle vara 2 dagar eller 2 veckor? Bestämde mig för att leta fram mitt gamla stormkök och förvara det inne i lägenheten, men jag kom inte riktigt så långt. Ljus och tändstickor har jag ligger på badrumshyllan dock, för dit är det lätt att treva sig fram.
Hur börjar man städa där, man måste ju samla skiten någonstans också, vart?
Hur börjar man livet från noll igen, när precis allt är utplånat?
De har gjort det förr.
Kom att tänka på att Lierre Keith säger att det bara är två områden på jorden som öht lämpar sig för jordbruk med tanke på jordflykten därför att de har så pass lugnt klimat, utan slagregn och värre stormar. Det ena är här, norra Europa. Det andra är Japan.
Fast tsunamis kanske tillför mer än de tar bort ur det perspektivet. Hörde att den där flodvågen tydligen var full av lera.
2024.11.10 - 21:46:14
