Tack. Så farligt är det ju inte. Det går ju bra i det långa loppet. Har inte haft några egentliga platåer som många andra har utan bara små bumpar så här, så jag ska väl inte klaga.
Men jag blir så modfälld ändå!
Jag tror det är för att det har varit rent omöjligt för mig att gå ner förut, utom med GI, men då tog det stopp efter 17 kg. Så fort det inte går som på räls så tror jag det ska bli så igen. Jag vet att det inte är logiskt, men det blir så ändå.
Plus att jag får svårare och svårare att stå ut med att vara lite hungrig. Jag tror helt enkelt inte jag klarar att hålla ut om det tar för lång tid att nå en hyfsad vikt och jag får för lite positiv feedback i form av stadig viktnedgång på vägen. I början när det var mer jämn viktnedgång så kunde jag tränga bort att jag var lite hungrig för jag ville så gärna se det där nya hektot på vågen och jag blev så glad när det kom. Det går bra i ett par dar, men att vänta flera veckor är svårare och när det väl kommer blir reaktionen mer "fan, där borde jag ha varit för flera veckor sen".