Fantastiskt vilken paddling vi fick på hemvägen idag. Lätt bris i vår riktning och sol. Tur det dessutom, för ungdomarna var toktrötta. De hade hållit igång i princip hela natten. Sonen somnade direkt som han satte sig i bilen.
Men jag har sovit förvånandsvärt bra. Öronpropparna djupt instuckna i öronen och ögonbindel. Då är Sorla borta för omvärlden. Förutom de värsta illtjuten eller brölen från ungarna. Och fåren från hagen bredvid som smet in till tältplatsen vid halv fyra i morse. Jisses vad får bräker!
Det känns så härligt att jag fortfarande får frågan om jag vill följa med på klassresorna. Att sonen vill ha mig med, det tar jag som den bästa komplimang så går att få. Jag vet att det finns föräldrar som är lite avundsjuka på mig, för deras barn vill inte ha dem med. Så för mig känns det inte som en uppoffring, utan snarare som en belöning att få följa med på de här turerna.
Ryggen har klarat trycket också. Jag tror till och med att den är något bättre än innan jag åkte. Sonen paddlade kajaken fram till lunchen igår, sen tog ena läraren över. Idag var det en klasskamrat som vill prova och han paddlade hela vägen hem. Själv har jag paddlat kanadensare och det har gått jätte bra. Ryggen gillar att användas, så länge jag gör det på rätt sätt. Och faktiskt ingen migrän!
Tyvärr var det en av killarna i klassen som fick det istället, på hemvägen. Men han skulle vara stoisk och klara sig utan mina solbrillor som jag erbjöd honom. Hoppas han fick somna fort nu när han kom hem, stackarn.
2024.04.26 - 00:18:55
