va härligt att du räddade dem!
älskar follk som är djurvänner!
vi skaffade våra Ankor främst som sällskapsdjur. de två första, Eijlor och Casie kom till oss när de var stora som en tennisboll ungefär
.. de blev präglade på oss.. så de var med överallt där vi var!... de hade egen stol vid matbordet när vi åt ute.. och egen tallrik!
jättemysiga djur!! och keliga!!
när vi haft Eijlor och Casie i några år, så skffade vi två ankfröknar till!. SnabelA (@) och icon.
.. de blev inte lika tama som de första.. eftersom de var vuxna när de kom till oss. .. dessa två fick sedan två ankungar.. Pip och Gullefjun.. som tyvärr visade sig vara pojkar båda två!.. så när de blev äldre så bråkade de med Casie.. det slutade med att pip och Gullefjun fick flytta till ett nytt hem, inte så långt ifrån oss!
... där de fick egna Ankfröknar att leka med!.. efter några månader så visade det sig att en av dessa Ankfröknar blev väldigt utmobbad av övriga.. hon fick varken äta eller dricka tillslut.. vi tyckte så synd om henne så vi bestämde oss för att prova om hon skulle trivas bättre hos oss!... något hon också gjorde!
.. hon blev den fetaste och kaksigaste ankan av dem alla!
våra ankor blev väldigt gammla hela bunten... den yngsta blev 10år. den hitills äldsta blev 12år.
.. i dagsläget har vi bara en ankfröken kvar. lilla SnabelA!... hon trivs själv och är med mamma nere på trädgårdslandet och äter upp alla äckliga mördarsniglar!
... så nog ligger fjäderfä mig varmt om hjärtat alltid!