Hmm, har inte varit här på ett tag, kanske kan en dagbok hjälpa till, så att jag kommer hit oftare.
Vad har då hänt som orsakat frånvaron?
Själv har jag mått dåligt. Har under våren gått hos en ”samtals/stöd-person” och fått prata av mig lite. Hemma har det varit jobbigt för både sambon och dottern och då de båda två behöver mig som fast punkt blir det lite för mycket att hålla ordning på ibland. När man sitter och pratar känner man sig som en idiot; självklart att man kan göra si eller så, varför kan man inte komma på det själv. Fast egentligen kommer man ju på det själv, det är bara tankeprocessen som behöver en kickstart. Det var likadant när vi gick på BUP, jag kände mig som en helkorkad idiot när jag gick därifrån ibland.
Precis när jag började tycka att näsan kom över ytan (igen) brakade det för sambon. Hans anställning förlängdes inte efter 3 år och han blev arbetslös. Arbetsgivaren har skött det oerhört dåligt och sambon mår skit. Hans doktor tyckte inte att han var i sådant skick att han kunde jobba, så han blev sjukskriven direkt (och då tappar man rätten till a-kassa
). När han försöker ringa till Försäkrinskassan och få besked om han får sjukpenning får han svaret -”du ska inte tro att det här går igenom”. Har man psykiska problem hjälper det inte direkt. Personalen på försäkringskassan känns som småsinta, elaka människor som när de fått lite makt utövar den på sämsta sätt. (Ber inte ens om ursäkt till er som ev. jobbar där, så illa har det varit.)
När jag mår dåligt äter jag, gärna så fel som möjligt, gärna socker och bröd. Och semester har det varit… Har på något sätt lyckats hålla vikten någotsånär. Motionerat har jag inte gjort, men jag går till och från jobbet, ca 1,5 km enkel väg. Det är bra, då klär jag om mentalt och går till jobbet. Kommer dit och är vaken och på bra humör, mina arbetskamrater märker på humöret om jag inte gått dit. Det blir lite jobbigare när man ska gå hem och handlar på vägen, men jag har hittat en fiffig ihopfällbar ”Dra-maten” som jag kan ha i ryggsäcken på morgonen.
Men, nu känns det som att jag börjar orka ta tag i saker igen. Har ätit ganska strikt i en vecka (tack Sambal-kotletterna)
Har hittat ett nytt ord: dysatletiker. När man är helt ointresserad av sport och inte förstår vad alla andra pratar om. Namn på idrottsmän och –termer är som grekiska, har ingen aning. Känner igen namnen men vet inte vad de gör.
/Malba
2024.11.01 - 01:10:26
