Så mina funderingar:
1. Att maxträna bränner massa fett/tidsenhet - men man orkr inte köra många minuter och skaderiken etc kan vara stor.
2. Att ligga på sängen bränner nästan bara fett men ändå väldigt lite per tidsenhet, kräver i så fall att man inget äter...
3. Alla bränner fett, inte bara de som är i ketos! Och: Det gäller att bränna mer fett än man äter, annars förstår vi ju vad som händer...
4. Den faktor för förbränning som vi enklast/tydligast kan påverka är fysik aktivitet, det är nämligen obestridbart att den kräver energi, och helst ska denna tas från bilringarna - inte från intag av wienerbröd eller majonnäs...
5. Jag tror på att hålla basförbränningen igång genom att typ undvika att sitta/vila dagtid, ta trappor, prkera längre från stormarknadsentrén etc...
6. När det kommer till det man kan kalla träning så tror jag på låg- till medel-intensiv aktivitet (rask promenad/jogging/cykling) under så lång tid man orkar (eller har tid med). Är det så att man är 100% inriktad (och har tid och möjlighet) på att minska fettdepåerna så kan man ju om man har "huv'et med sig" ägna många timmar per dag åt fysisk aktivitet på denna nivå utan att "gå in i väggen" eller bränna ut sig. Men som sagt "huv'et"... Turf?...
Det man brukar säga är att viktnedgång är 80% diet och 20% träning och många förespråkar att man ska dra ner ungefär 25% i kalorier, från 2000 till 1500 för kvinnor, och på det dessutom börja träna. Jag är övertygad om att det är ett av de största misstag de flesta gör. Det funkar en stund när man är peppad men sen är risken stor att man tröttnar ur och istället börjar binge-äta.
Likadant med träning - många går från att inte göra något till att köpa gymkort och sikta på att träna 4 gånger i veckan. Sen känner man sig helt misslyckad för att man bara lyckas gå en gång i veckan. Det finns också en risk att man tycker att man tränar mycket mer än än tidigare att man blir mer stillasittande däremellan. Jag tror precis som dig, Fetsmart, lyckas man öka på sin lågintensiva aktivitet (NEAT anyone?) har man större chans att lyckas än annars.
Man måste nog hitta det som funkar för en själv och förhoppningsvis inte låter sig luras av mindre seriösa argument som många ägnar sig åt. Varför hålla fast vid ett koncept som inte funkar…?
Jag har varit väldigt skeptisk till senaste trenden fasta. Jag är högst tveksam till att jag själv kommer testa det då jag är som mest hungrig på kvällen och har svårt att sova om jag är hungrig. Men jag lyssnade på podcast Tyngre Rubriker där man pratade om vad som är bra med fasta och det är att vid ett stort kaloriunderskott tappar man mesta fettet från bukfettet och minskar insulinresistensen. Även om man går upp samma kilon igen så lägger de sig inte i buken så man har fortfarande en hälsofördel.