Jag vet!
Men de kan vara överjävliga om man inte hanterar dem rätt, har jag förstått. Blev sugen på rasen för snart 20 år sedan då jag läste en artikel om dem. Men nu finns ju internet och allt man googlar upp är inte positivt. De är VÄLDIGT enerigiska och har lite speciella krav, men det största problemet som jag ser det är att de kan bli nerviga och skrajsna om man inte är den ledare de behöver. Så jag slog dem ur hågen, särkilt som den enda jag träffat levde upp till det där. Totalt osocial och skyggade bara man tittade på den! Fy, tänkte jag, en sån hund vill jag inte ha.
Men så träffade jag en i våras som var underbar. Den var inte alls osocial, men den ville gå fram själv och det är ju OK, t.o.m. bra. Sen blev vi kompisar på 2 röda och jag blev totalt nedblött med pussar. Då var det ändå en omplaceringshund som blivit mobbad hela sin uppväxt. Hade levt i hundgård och mådde så dåligt att den tappat nästan all päls, sa matte. Ändå var den så öppen och fin nu.
Då ringde jag den här uppfödaren eftersom alla andra raser jag blir intresserad av är för stora för att sitta på pakethållarn och jag vill inte sluta cykla eller släpa runt en trailer mer eller mindre dagligen! Det hon sa lät också bra. En massa saker man måste tänka på och träna, men det tyckte jag bara lät kul. Hon menade att problemen kom för att de fick vara ensamma för mycket och inte fick vettig aktivering, plus att de inte fått social- och miljöträning.
Jag var öppen med min situation och de problem jag har, men hon tyckte ändå jag lät som en lämplig ägare. Tror inte hon säger så för att få sälja utan hon vill nog att hennes valpar kommer till bra hem och får fina liv. Hon lät inte som den kommerciella typen.
Här är valparna som hon har nu, av den släthåriga rasen.
http://www.jomgarden.com/Valparnasdagbok_BB.htm