Dear Mr

[hemul]

Jag skrev till en engelsk författare för en vecka sedan med några frågor om hans böcker, hittade emailen hans på en blogg. Jag trodde han sket i mig, men idag fick jag svar, ett mycket vänligt sådant. I alla fall, vad jag ville prata om är att jag tycker det är lite svårt med artighetsfraser på engelska. De skiljer ju mellan USA och England. Hur resten av den engelskspråkiga världen har det, det vet jag inte.

Ivf, jag ville liksom vara artig och "engelsk", så jag började med Dear Mr Kibby. Är det bara jag som känner mig oerhört fånig när jag kallar någon jag inte känner, aldrig ens har pratat med, för "dear"? Det kom sig av att jag skrev till en annan okänd engelskman för ett tid sedan och använde INTE dear. Det gjorde däremot han i sitt svar. Så jag kände mig bortgjord.

Till amerikaner kan man ju skriva vad som helst. Jag brukar köra med Hello eller Hi bara, struntar i om det är korrekt. Men med engelsmän känns det lite viktigare. Jag trodde Dear NN var lite ute, som vårt Kära NN, men tydligen inte.

[Mynlen]

Så vitt jag förstått är "dear" ganska vanligt, det är en fras och har blivit litet  "ihåligt". Det menas inte så mycket med det. Ungefär som om man skulle skriva "i högsta välmening" ... det är ju bara en fras man använder utan att man verkligen menar det.

Jag vet inte, annat än att "dear" är ganska normalt.

[Subcalva]

http://spraktidningen.se/artiklar/2012/05/de-riktigt-artiga-breven-sticker-ut

[hemul]

Intressant. Men visst finns det alternativ, hi och hello. Eller G'day mate. Men man ska väl korsa en eller annan ocean först då.

Orkade inte med mer sirlighet och så tyckte jag att vi är ju liksom lite bundis nu, så mitt andra mail började jag med "Hi [förnamn]" och avslutade med ett glatt "Cheers". Hoppas att han inte blir alltför chockad när han vaknar.

[Sorla]

Nästa gång kan du dra till med "Howdy [förnamn]!"   

[hemul]

Det finns såna där gammaldags uttyck på engelska också. Min australiska kompis brukade köra med sådana. Typ "Top of the day to you, sir!". Undrar om inte det är irländskt eller nåt från början. Hon härstämmade därifrån.

Konversationen föll väl ut ivf. Det gällde en serie svampböcker som jag är intresserad av därför att motsvarande inte finns på svenska. De tar upp olika släkten enskilt och jag är sugen på att lära mig mer, inte bara matsvampar. Jag hade läst om en av dem att den var användbar utanför England eftersom den tar upp i stort sett alla europeiska arter (med tanken att de kan dyka upp i England så småningom). De är utgivna på eget förlag, så enda möjligheten att fråga var att kontakta författaren. Jag fick ett väldigt utförligt och positivt svar. Dessutom säljer han böcker direkt också, betydligt billigare än boksajterna. Så jag började med att beställa den jag är mest sugen på, som ett test. Men beställer jag alla sparar jag en 3-400 spänn, beroende på frakten.

Och så är det alltid roligt att ha kontakt med författaren. Har haft flera sådana kontakter på sistone. Bl.a. flugsvampsboken som jag sökte med ljus och lykta. Hittade en gammal forumtråd där författaren dök upp och sa att han hade några ex kvar (trots att den var på riktigt förlag) och lämnade sitt mobilnummer. Jag tog gud i hågen och ringde, trots att det gått ett par år. Det föll ju också väl ut. Sen var det en annan engelsk bok på (eget förlag) där det var så mycket fel i sidhänvisningarna att jag skrev och frågade om det fanns någon rättelse tillgänglig. Det blev ett riktigt trevligt samtal. Han höll på ett sammanställa en errata-sida och bad mig meddela om jag hittade andra fel. Hade lagt märke till ett sakfel, så det talade jag om. Men nu har jag hittat ett par skrivfel/stavfel också, så jag gör en liten lista som jag ska skicka honom när jag läst ut boken. Det kommer säkert nåt gott ut av det. T.ex. ett friex av den omarbetade upplagan som han håller på med. Jag törs skriva detta därför att han knappast läser svenska och dessutom nämner jag ju inte varken hans eller bokens namn.  

Ivf känns det annorlunda att läsa en bok när man har pratat med författaren. Konstigt, men så är det.

[Mynlen]

Jo, de flesta författare är ju bara människor och tycker om att prata om sina alster. Så utförligt som du har jag inte varit med om men några ggr har jag mejlat med en författare.

Toppen det blir biligare med böckerna!..
Och fortsätt du med "dear" :)