Insåg nyss att jag började med paleo för ganska exakt 10 år sedan.
Jag växte upp på skräp. Mina föräldrar bantade när jag föddes och lyssnade på livsmedelsverket när det gällde kostråd. Så jag är uppväxt på margarin, fiskpinnar, pulversåser, pasta, bröd, 5% lågfettsost, minimjölk, O'Boy etc.
Jag tyckte inte ens om smör förrän jag började med LCHF, då lärde jag mig att gilla det. Innan dess åt jag bara margarin. Jag kommer ihåg en gång när jag var liten och Lätt&Lagom var slut i affären så mamma hade köpt Bregott. Jag och min syster vägrade äta det för det smakade illa. Vi hade bara ätit margarin förut.
Jag började med paleo á la Loren Cordain/Staffan Lindeberg efter att ha läst deras böcker Stenålderskost/Maten och folksjukdomarna. Alltså mycket kolhydrater och inte särskilt mycket fett. Jag hängde en del på det svenska paleoforumet och läste allt jag kom över. Jag lyckades få med mig mina föräldrar också (bodde hemma då). Vi fick en hel del hälsoförbättringar och mina föräldrar gick ner en del i vikt men jag och mamma hade ett fruktansvärt sötsug som inte gav med sig vilket ledde till kvällsfrosseri av frukt och choklad. Det gick inte att stå emot. Den hälsoförbättring som jag märkte av var att min hemska mensvärk försvann totalt. Från att ha knarkat ibuprofen, spytt och svimmat varje månad så var jag helt smärtfri.
Vi åt så ett tag men jag hade svårt att orka med träningarna på den paleo som vi åt då. Senare på paleoforumet så fick jag nys om någon som hette Sten Sture Skaldeman som skrivit en bok om lågkolhydrat/högfettskost. Jag läste boken och ville prova. Jag fick med mig mina föräldrar den här gången också (Jag är rätt duktig på övertalning och eftersom det ändå gått så pass bra på paleon så litade de på mig). Bägge gick ner mer i vikt och mammas fruktansvärda mage blev helt bra. Jag orkade med träningarna bättre efter en viss omställning naturligtvis. Min hud blev jättefin(problem med eksem, torr och irriterad hud som gör att jag blir rödflammig), inga blodsockersvängningar vilket ledde till jämnare humör osv. Men min mensvärk kom tillbaka. Inte lika illa som innan men tillräckligt för att jag var tvungen att ta ibuprofen igen.
Vi fortsatte äta LCHF under flera flera år. Jag har alltid varit intresserad av kost/hälsa/träning och fortsatte att sluka all information jag kom åt. Det ledde till att jag började plugga på universitet inom områdena biomedicin/molekylärbiologi/kemi/ekologi m.m. Jag var inte den enda, ungefär 1/4 av studenterna i min biomedicinklass äter LCHF/Paleo och en hel del av läkarstudenterna som vi läser med.
Utbildningen har gjort all skillnad i världen för mig! Nu kan jag faktiskt kolla upp och tolka de vetenskapliga artiklarna/studierna själv (och eftersom jag är aktiv student så har jag också oftast tillgång till HELA artiklarna gratis eftersom universitetsbiblioteket prenumererar på många vetenskapliga tidsskrifter). Så jag behöver inte längre lita blint på bloggare/tidningsartiklar/författare/förståsigpåare/etc utan jag kan kolla upp saken själv och bilda mig en egen uppfattning. Samtidigt så har jag lärt mig att allting är inte så jäkla enkelt. Så de som uttalar sig bombsäkert vet helt enkelt inte vad de pratar om (oftast). Enligt min erfarenhet så är de människor som är säkrast på sin sak också de som är mest okunniga och trångsynta. En forskare som uttalar sig helt säkert i en fråga måste ha fruktansvärt mycket belägg för det han/hon påstår (om de är seriösa såklart, forskare är också människor). All forskning är inte bra forskning och olika studier har olika evidensgrad, och att media oftast feltolkar studieresultat.
Jag har experimenterat en hel del under de här 10 åren. Så jag har experimenterat vilt med olika mängder mjölkprodukter, mer/mindre grönsaker, mer/mindre kött/fisk/ägg. Jag har provat fakir, HCLF Paleo, LCHF med mjölkprodukter/utan mjölkprodukter (LCHF Paleo). Jag har provat att äta de flesta kolhydraterna till frukost/lunch/middag/kvällsfika. Jag har provat att äta och träna så att jag optimerar tillväxthormonerna och stävja kortisol/stresshormoner. Jag har provat lågintensiv/högintensiv konditionsträning. Jag har provat olika former av styrketräning. Jag har provat olika typer/mängder av kosttillskott. Jag har provat olika mängder av sömn på olika tider på dygnet, delat upp sömnen i två faser samt att sova som vanligt i en lång fas. Jag har mätt hur olika livsmedel påverkar mitt blodsocker och hur mitt blodsocker påverkas vid träning beroende på vad jag har ätit.
Att experimentera själv är jätteviktigt enligt min åsikt. Eftersom forskningen är i sin linda inom de här områdena så vet vi egentligen inte så mycket om "vad som är bäst" och varför och hur stor variationen faktiskt är bland alla människor. Därför får var och en prova själv tills vetenskapen hinner ikapp, det ramlar in intressanta studieresultat hela tiden.
En sak som jag verkligen gillar är att jag har lärt mig att laga mat! Jag har lärt mig att göra majonnäs-såser från grunden (när jag skulle prova att utesluta grädde). Jag har lärt mig att tillaga olika typer av grönsaker, kött, fisk, grytor. Stekning/fritering/kokning/ugnsbakning/ångkokning etc. Olika kryddningar eftersom jag slutade använda färdiga kryddblandningar utan valde att lära mig krydda mat från grunden. Det är KUL att laga mat och lära sig att använda nya ingredienser!
På senare tid så har jag gått tillbaka mycket till paleo men håller fortfarande kolhydraterna rätt lågt. Jag äter mer sötpotatis, nötter och någon banan ibland så kolhydraterna ligger lite högre än när jag åt LCHF men det verkar fungera. Jag har fått tillbaka hungerkänslorna som försvann helt på strikt LCHF. Den enda mjölkprodukten som jag har behållit är smör. Livet är inte värt att leva utan smör.
Jag har kommit fram till att jag mår bäst när kolhydratmängden ligger lite lägre men jag äter ändå rejäla mängder grönsaker. Jag mår bäst när jag äter kolhydraterna på kvällen för de tenderar att göra mig lite dåsig (bra på kvällen men dåligt efter frukost/lunch). Jag har insett att mjölkprodukter ställer till det för mig eftersom jag mår bättre utan dem (jag är inte laktosintolerant eller mjölkproteinallergiker). Jag har mer energi, blir av med "hjärndimman" nästan helt och får NOLL sötsug (jag misstänker mekanismen med opiatutsöndring men har inte läst in mig i detaljerna än). Något jag har märkt är att även fast jag blir vrålhungrig så blir jag inte sötsugen. Brödet och godiset i affären lockar inte mer när jag är hungrig än när jag är mätt och det är jätteskönt! Jag märkte dock att om jag äter för mycket sötpotatis i ett mål så kommer sockersuget krypande även om jag tagit bort mjölkprodukterna. Det är klart mer pyssel och krångel att inte äta mjölkprodukter men för mig är det värt det.
Enda problemet jag får vara uppmärksam på är att jag har lite svårt att få i mig tillräckligt med mat och fett. Så jag brukar klämma i mig mandelsmör med banan(gott!!) och/eller varm choklad(1 msk kakao, ca 25g smör, hett vatten sedan mixar man samman allt med en stavmixer) på kvällen om jag känner att det blivit för lite mat. Jag har också insett att jag mår bäst av att äta ganska lite och ofta.
Jag har också kommit fram till att jag gillar kort men intensiv träning, gärna på eftermiddag/tidig kväll. Samt att jag behöver mer sömn än jag trodde och att sömn i två faser definitivt inte är något för mig.
Det är min historia och funderingar efter 10 år.
Det blev långt inlägg...
2024.11.22 - 05:58:50
