Kostdoktorn skriver om
myter om fetma:
Myt 1: Små förändringar i energiintag eller energiförbrukning ger stor effekt på sikt.
FEL: Små förändringar i livsstil ger bara små effekter på vikten.Jag skulle vilja säga att det är fel också. Små förändringar har ingen effekt alls.
Jag tycker det verkar som om kroppen "buffrar", vill behålla den vikt den har. Och det är jag väl inte ensam om.
Om jag tänker tillbaks på när jag var viktstabil och smal, så kunde jag leva väldigt annorlunda. Det fanns t.ex. somrar som jag var på lång cykelsemester, det fanns somrar som jag stannade i stan, inte gjorde ett skapandes grand på flera månader och tillbringade kvällarna på uteserveringar pimplandes öl och ätandes baguetter. Hände något med vikten? Aldrig!
Samma nu när jag är tjock och bantar. Det verkar vara ett spann på flera hundra kilokalorier mellan nivån där jag går ner och den där jag går upp, där jag helt enkelt ligger still. Det är inte lika stabilt som när jag var smal. Då kunda jag frossa långa perioder utan någon som helst effekt på vikten, men den där bufferten finns fortfarande där.
Vad är er erfarenhet, när ni inte redan är i banting mode alltså. Går ni ner i vikt på sikt av väldigt små förändringar? Eller upp, för den delen.