Jag sa till Tina att jag hade en lista i en bok på svampar som är mer benägna att ta upp tungmetaller, men jag mindes nog lite fel. Årminstone hittar jag ingen sådan nu. Jag ska gräva mera sen.
Detta med kadmium gäller i.v.f. champinjonerarter som gulnar vid tryck, t.ex. kungschaminjon och snöbollschampinjon. De arter som rodnar tar inte upp mer än andra svampar.
Sen har vi ju cesium-137. Svampar i allmänhet tar upp det lätt. Det står att cesium till sin struktur liknar kalium (konstigt uttryckt, tycker jag) och svampar vill ha kalium. Finns det lite kalium och mycket cesium att tillgå så tar svamparna upp cesium i stället. Här finns det däremot en lista och den är tragisk.
Vanliga matsvampar som är mer benägna att ta upp cesium:
kantarell, blek taggsvamp, trattkantarell, rödgul trumpetsvamp, rynkad tofsskivling, blodriska
Matsvampar som är mindre benägna att ta upp cesium:
champinjoner, stolt fjällskivling, olika stensoppar (karl johan), strävsoppar, smörsopp, flera kremlor, fårticka
Jaha, jag har förrådet fullt av de fyra första på farliga listan.
Det står också att man kan minska cesiumhalten rejält genom att koka av svampen och slå bort vattnet, men hur kul är det att koka ur kantareller? Det har jag sett uppgifter på i nån annan av mina svampböcker, hur mycket halten minskar. Det var mycket.