Salt

[Subcalva]

Bra början om man inte gått på myten om att man inte överlever dagen utan en vattenflaska i handen 

[hemul]

Men jag blir ju törstig! 

[Ninnan]

Du gråter för mycket   men blir man törstig bör man nog dricka..

[Subcalva]

Men har man inte problem med ämnesomsättningen och dricker för att man är törstig utan uppleva problem med det så ska man ju inte leta efter problem man inte har.

Jag tror att det sällan är en orsak till våra hälsoproblem utan säkert en kombination av flera. Det är väldigt lätt att tro att det som är problemet för mig är samma sak för nästa person. Man har ju bara sig själv att utgå ifrån och jag läser ju om hälsoproblem utifrån mina egna symptom.

Det är en av anledningarna till att jag alltid uppmanar till att läsa allting  från strikt LCHF till raw vegan. Läsa alltså - vad man sen väljer att äta får man komma fram till själv. 

[hemul]

Men jag vet väl inte om jag har problem. Jag kanske är alldeles urlakad. Och jag får ju kissa ofta. 

[Subcalva]

Prova att öka saltintaget ihop med vattnet då och se om det gör nån skillnad

[hemul]

Tror inte det. Jag äter inte så lite salt och om jag nån gång äter något extrasalt, som t.ex. stekt sill, så blir jag jättetörstig.

Det är mer att jag tycker det är jobbigt att dricka så mycket i.o.m. att det också innebär att jag måste kissa stup i kvarten. Trist att alltid gå och känna sig lite kissnödig när man är på stan och sånt.

Fast nu jobbar jag på att bli som Ninnan. Tror jag har druckit vin en 5 dagar i stäck nu. 

[Ninnan]

Är man hemma en dag kan man försöka att inte kissa stup i ett, lite kan man nog träna upp.
Jag sprang upp på natten ett tag men sen blev jag så trött på det så när jag vaknade sedan gick jag inte upp. Det har fungerat på mej.
Det jag inte klarar är att gå hungrig.. inte törstig heller för den delen. 

[Subcalva]

Hur ofta kissar du då? Och måste du även gå upp och kissa på natten?

[hemul]

Vet inte. Har inte tagit tid liksom. Ibland vaknar jag av att jag är kissnödig, men inte alltid.

[Subcalva]

Fast är det så ofta så du verkligen upplever det som ett problem?

Att man måste gå upp på natten beror inte bara på om man äter rätt mängd salt ska jag förresten tillägga. Det händer mig också men är i mitt fall mer kopplat till stresshormonerna.

[hemul]

Jo. Det är alltid jag som ursäktar mig och går på toa när ingen annan behöver. Om jag t.ex. åker till nåt köpcentrum så hinner jag bli kissnödig innan jag är hemma igen och det är inte alltid man vill hålla på och böka med deras äckliga toaletter så då blir det till att lida i stället.

[Subcalva]

Men om du provar att lägga till salt då? Jag menar även om du tycker att du saltar mycket så får du ju inte i dig nåt på morgonen om du bara dricker vatten.  Matt Stone har skrivit flera inlägg på senaste tid om det - som reklam för sin nya e-bok säkert - men bortsett från det är det intressanta ideer. Han försöker inte heller sälja saltet dyrt genom att elektrifiera det heller
 

http://180degreehealth.com/2012/12/your-body-is-mostly-water-not-exactly

[hemul]

Jag får ju i mig salt efter ett par timmar. Jag äter sen frukost eller brunsch. Typ 1 1/2 - 2 timmar efter jag vaknat. Om jag äter mycket salt blir jag ju ännu törstigare och dricker ännu mera.

Jag kanske borde skärpa mig och inte hålla på och sörpla hela tiden utan mer på bestämda tider så att säga. Kan hända att det blivit en ovana. Dels en rest från det eviga tedrickandet förstås, men muntorrheten gör ju så klart att man kan tro att man är törstig fastän man kankse inte är det. Är jag rejält törstig så är jag det nog på riktigt, för då känns det i hela kroppen när jag dricker. Och på morgonen behöver jag nog vattnet eftersom jag blir darrig om jag ger mig ut utan att dricka ordenligt. Men just det där att ta en mun hela tiden borde jag kanske försöka vänja mig av med och dricka mer ordenligt men mer sällan istället.

Det finns en psykologisk pålagring också. Jag blir alltid närmast desperat när jag blir riktigt törstig. Då ska jag bara dricka oavsett hur besvärligt och olägligt det är. Har aldrig fattat varför andra inte är så. Först i mogen ålder insåg jag hur det hänger ihop. När jag var 5 år höll jag på att dö av uttorkning, låg en hel vinter på sjukhus. Det var nån värre magsjuka som gick. Doktorn sa till mina föräldrar att jag bara fick dricka te, inte vatten och det trodde de ju på.   Jag tyckte te var jätteäckligt då, så det kräktes jag ännu mera av bara, så det förvärrade ju situationen. Det måste ju ha varit ett missförstånd. Doktorn måste ja ha menat att jag skulle ha kokt vatten och han tog kanske te som exempel. De misstänte väl smitta i kranvattnet.

Hur som minns jag rätt mycket från den där tiden. Jag var ett lydigt barn, men ibland på nätterna stod jag inte ut utan smög upp och drack lite i handen från kranen inne på toa. Men bara en handfull eller två, för mamma och pappa hade ju sagt att det var jättefarligt. Men det var antagligen det som räddade livet på mig.

Så det är antagligen därför törst har blivit något som kräver omedelbar åtgärd för mig, överlevnadsinstinkten slår på liksom. Fast förut var jag ju inte törstig hela tiden som (jag inbillar mig att?) jag är nu.

Och jo, mina föräldrar måste ha haft ett helvete när de förstod hur fel det blivit. De trodde verkligen på sjukhuset att jag skulle dö och förberedde dem på det. Snacka om att man blev lite överbeskyddad efter det!  

[Ninnan]