Klart man rörde sig mer, cyklade eller gick vart man skulle, inga rulltrappor eller hissar, längre avstånd till affärer, skolor, arbeten. Min mamma hade en halvmil till skolan och sedan när hon kom hem skulle det hjälpas till på gården. Men inte tror jag man åt mindre men kanske mer potatis än kött.
På landet ja! Men i stan var det tvärtom. Städerna var mindre, mindre sträckor att röra sig. Butiker fanns nästan i varje kvarter. Jag växte upp i ett villaområde som väl idag skulle betraktas som mycket centralt, men det tog kanske 20 minuter att promenera ner på stan. Inom 4 kvarter hade vi slaktare (ja, sug på den ni!), bageri och speceriaffär. Plus kiosk. Vet inte när slaktaren och bageriet försvann, men jag var nog riktigt liten, så vi kan väl säga att det var 50-tal då.
Håller med Mynlen. Man rörde sig på ett annat sätt. Lugnare och naturligare, tror jag. Folk med hårt kroppsarbete undantagna. Det var många hemmafruar där jag växte upp. Inte tränade de nånting, en del hade hjälp med städning och några hade t.o.m. hembiträde. Man gick små promenader ibland Ner på stan kanske. Till väninnorna för eftermiddagskaffe. På sommarkvällarna spelades crocket ibland, men alla deltog inte i sådana svettiga aktiviteter. De där damerna var smala allihopa. Faktum är att jag kan minnas en enda tjock person i vårt område, och idag skulle han väl betraktas som lite rund bara. Han var läkare.
Jag vet att en del slet som djur. Men det här området var medelklass och uppåt. Kvinnorna förtog sig för det mesta inte. De arbetade inte. De motionerade inte. De åt gott och alls inte snålt och de fikade frekvent, med alla tillbehör. De var smala.