Ursäkta Linika, men jag tänker fortsätta lite med språksnacket här mitt i proteiner ( som jag inte har räknat dom så noga... 3 ägg med smör / en burk makrill med ost på dagen och en middag med vanliga mängder kött, vad det nu kan vara 100g +/- 50gram kanske , utöver det ett par msk leverpastej , älskar icas eko-leverpastej, och någon korv då och då.)
Så till språk.
wikipedia
http://sv.wikipedia.org/wiki/Flerspr%C3%A5kighet har rätt bra formuleringar på flerspråkighet.
Man är två/flerspråkig om man behärskar både språken som ens modersmål, att man kan kommunicera obehindrat i alla möjliga sammanhang.
Jag räknar mig tvåspråkig ( finska, svenska) , även om jag ser mina spårkbrister på svenskan.
Jag kunde förut engelska nästan flytande, studerade i språket i England två månader intensivt och använde engelskan lätt, men det hade nog krävt minst ett år eller två innan jag hade känt att engelskan var "mitt " språk.
Nu behöver jag umgås på engelska ett dygn eller två innan jag känner att orden kommer mer självmat och jag inte mixar hela tiden med svenskan...
Mina söner läser/ har läst gymnasiet på engelska, de räknas som "nativespeakers" efteråt.
Min äldsta son kan även finska rätt flytande ( med lite böjningsfel ibland) så honom skulle jag räkna som 3-språkig. Mellan sonen tvåspråkig ( svenska, engelska) med vardagskunskaper om finskan.
De flesta människor i värden växer upp i miljöer med minst två språk. Antingen att föräldrar pratar olika språk eller att språket i samhället är annat än hemma. Tex i afrika pratar man ofta något annat språk hemma och mellan vänner, medan undervisningspråket är engelska/ franska.
Det är vi här i västländer som grubblar om det går att lära sig många olika språk samtidigt, medan resten av världen praktiserar det ständig. DET var rätt intressant att upptäcka några år sedan.