Vill du bli C-kändis?

[hemul]

TV3 söker medverkande till en "dokumentärserie" om extrem fetma. Man kommer att få "verktygen man behöver", vilket väl antagligen betyder boot camp, men man vet ju inte. Jag tycker ni ska söka allihopa!
http://www.tv3.se/sok-till-vara-program/...

[Mynlen]

jag har ingen extrem fetma.
min fetma är endast genomsnittlig extrem för min del!
 

[hemul]

Men jag vill se er kräla i leran! 

[Nizhoni]

  Nähä du, inte ska du få se mig kräla i någon lera frivilligt. 

Men jag bänkar mig gärna framför tvn om hemul eller någon annan här på fetbobba anmäler sig till programmet. 

[Mynlen]

kräla i lera är härligt!  Fast då utan kameror :)

[kwidell]

  Det låter snarare som att de vill ha medverkande som skall genomgå en Gastric bypass tycker jag! 

Har du tröttnat på alla olika bantningsmetoder? Är ett Gastric Bypass ingrepp något som du tänkt på?

Är detta något som låter intressant för dig? Känner du igen dig och behöver hjälp som är beständig och livsförändrande? Hör av dig till oss för mer information

[hemul]

Ska de göra en op-opera? 

[kwidell]

  ja kanske det! 

[Nizhoni]

Fy så hemskt att förstöra livet för de som ställer upp. Visst känner de sig säkert nöjda kanske upp till ett år efter ingreppet, men sen då? 

Magsäckskirurgi borde förbjudas! 

[hemul]

Det funkar ju för en del. Problemet är att man inte kan veta vilka.

Det kanske kunde vara bra om de gjorde en dokumentär om magsäcksopade. Men bara om de följer upp den i flera år och visar hur det går för dem det går dåligt för också, dumpningar och allt.

[Nizhoni]

Visst funkar det för en del, men oftast ändå bara ett par år. Och om man tror att low carb är begränsande, hur ska det inte kännas att verkligen bli begränsad? Men märk väl att riktiga onyttigheter som chips går utmärkt att få i sig i många fall, dock inte mat. 

Nä, jag tycker att magsäcksoperationerna förstör mer än vad de gör nytta.

[hemul]

Jag tror att de som gör det av någotsånär vettiga skäl inte bryr sig om att de blir begränsade. De gör det nog för att de inte klarar av att begränsa sig själva, eller tror det ivf, och hoppas att detta ska vara fixen.

Jag har varit erbjuden operation, men jag övervägde det inte för en sekund. Jag hade tidigare ätit lågkalori utan att gå ner, så jag insåg inte varför jag skulle gå ner av op heller. Plus att jag verkligen inte ville ha riskerna och det livlånga handikappet som följer med. Men som sagt, för någon som vet av erfarenhet att han går ner bra om han äter mindre men inte lyckas hålla det mer än nån vecka kan jag förstå lockelsen.

[Nizhoni]

Lockelsen kan jag också förstå, det är inte där mitt problem med operationerna är. Jag förstår att folk lockas av hur enkelt det framställs, de är sällan insatta i riskerna och framtida bekymmer och vill inte heller vara det och det förstår jag. Det finns annat som känns viktigare just då.

Däremot är jag väldigt negativ till de läkare som rekommenderar och utför dessa operationer. De är bara ute efter fin statistik på kort sikt, inte patientens välmående i det långa loppet. Det är himla lätt att övertala någon som är desperat men inte har orken att själv ta tag i saken, av olika orsaker. 

[Mynlen]

lockelsen förstår jag, absolut. Men bara tanken på att ta sönder något för livstid, något som i princip fungerar bra det förstår jag inte. Jag har opererat en Cochlea Implantat (ni får själv googla vad det är) men det vågade jag bara därför att det inte fanns någon risk att skadan skulle bli värre. (tyvärr fungerade den inte... fick tinnitusanfall av den. )

Jag vet en del som betalat op själv. Inom 1.5 månad från att hon var hos läkaren blev hon opererad. Alldeles för litet väntetid tycker jag.

[hemul]

Många läkare är nog desperata de också. Har de någon empati kvar kan det ju inte vara roligt att se människor långsamt gå under. Många tror nog på det också, tror jag. Att man har akademisk utbildning innebär inte per automatik att man tänker kritiskt och självständigt. De får lära sig vad som gäller och sen lär de det vidare till oss.

I stort sett alla läkare nu utom de allra äldsta som jobbar kvar efter pension är utbildade i det här "nya". Man ställer inte längre diagnos utifrån symptom och underbygger den med provsvar, man nöjer sig med provsvaren. På samma sätt provar man sig inte fram till lämplig behandling på samma sätt som förr, man litar till direktiven ovaninfrån om vad som är det sista och bästa. Det *ska* funka. Så tror jag att det är.