Mitt boende är inte speciellt märkligt. Jag brukar säga till dem som tror det;
Ni ska också kunna bo så, när det är vinter och mörkt.
Jag hade en fanatisk dotter som har haft massor med djur.
När hon kunde kravla sig upp på dammsugaren vid ett års ålder så "red" hon.
Började ridskolan som femåring.
Det var faktiskt hon som drev på att bo på landet(men jag var ju villig också).
Som mest hade hon två hästar en hund och två katter.
Hon "förbrukade" fyra hästar här.
Jag tyckte också det var roligt att rida och också gå bland hästarna och mocka.
Jag ser det nu som en väldigt fin tid med hinder i trädgården för hästar och också för den stackars hunden..
Om jag idag inte är så duktig med datorer så är man tvungen att klara av en hel del med hus på landet-ensamboende, men jag har tyckt det varit roligt.
Huset var billigt och stort för 26 år sedan, så jag kunde renovera, men annars har jag gjort det mesta själv därefter; måla,tapetsera osv. Men det är slitet idag - precis som jag!
Min kostnad för huset är inte dyrare än om jag skulle bo i lägenhet.
Husen ligger tätt, i rad, i byn. De flesta jobbar i stan och vill förmodligen ha lugn och ro på fritiden.
Jag är född i samma by men flyttade och är tillbaks igen. Huset har inte ngt med min släkt att göra.
Min mor bor några hus ifrån. Hon gick och la sig för tio år sedan.. är nu 86 år och en bror som jag inte alls umgås med. Så ngn riktig Bullerby är det inte..
Men känslan av att ha hamnat rätt känner jag.