Denna kastrull

[hemul]

Sparade ju ett par byråer från mitt föräldrahem när jag blev av med min "lagerlokal" för ett par år sedan och var tvungen att slänga det mesta. Den ena är av sekretärtyp med ett antal såna där små lådor och gömslen. Jag trodde jag hade tömt den helt, men nu när jag skulle lägga saker i smålådorna visade det sig att dem hade jag glömt.

Hittade denna lapp som min farfar skrivit.



Jag tolkar det så här.
Enligt uppgift undertecknad fått, är denna kastrull köpt när jag blev född år 1876.
Tillverkad av kopparslagare Brunström, Ramnäs.

[Gatuadress] Västerås den 29/11 63
Albert

Tyvärr fanns inte kastrullen där. Farfar dog i mars 69 när jag var 12, nästan 13. Har varit osäker på när han var född, men nu vet jag ju. Sånt här gör att tanken svindlar tycker jag. 1876 - bara 30 år efter att Utvandrarna utspelar sig. Farfar kunde ha varit Karl-Oskar, han var samtida med Strindberg, Fröding, Karlfeldt, Selma Lagerlöf... Och honom minns jag mycket väl. Han bodde nära oss och jag fick springa dit själv, så jag var ofta hos honom. Vi klippte gräs och tog upp potatis som vägdes på en gammal våg med mässingsvikter han hade i källarn. Nåja, det var kanske mest farfar som gjorde det, men jordgubbar kunde jag nog plocka. Sen drack vi saft i köket. Var min faster där och hälsade på satt vi i salen. Han gick i blåställ i trädgårn och kostym med väst och guldklocka med kedja och såna där gammaldags herrskor med rund hätta, blankputsade, till fint eller om han skulle visa sig för folk.

Jag tror farfar var född som statare, son till en ensamstående mor. Sen var han vid järnvägen, var väl arbetssam och sparsam för han byggde sig ett fint litet hus, när han gifte sig tror jag, och de hade fina möbler och så och många bokhyllor, det minns jag.

Hur kan jag ens ha känt någon som var född 1876? Jag fattar det inte och jag sörjer över allt jag aldrig frågade om och aldrig kommer att få svar på nu. Jag tycker det snurrar i huvet när man inser att en tid som känns så långt borta, och alltid har gjort det, faktiskt bara är två generationer bort i mitt fall.

Usch, nu kommer jag att känna mig konstig hela dan. Blir ruggig av sånt här.

[Corny]

Lite krasst, så är det inte så mycket att bli ruggig över. Jag förstår definitivt din tanke om detta med att fråga farfar om saker, men vem gör det? När man är 13 så fattar ju inte den äldre generationen nånting ändå, och dessutom så var det lite annorlunda umgängesregler förr. Barn kunde inte fråga hursomhelst om deras far/morföräldrars liv. Det hade man inte med att göra, nämligen. Inte när man var så liten iaf.

Jag har aldrig känt någon som är född så tidigt, men jag har ju träffat som liten, och bara det tycker jag är en ynnest. Den ena var jag rädd för, och den andra tyckte jag mycket om. Dessvärre kommer jag bara ihåg när vi träffade den jag tyckte mycket om på sjukhus, så jag minns inte den personen i sin riktiga kraft. Faktum är att jag mest minns damen i salen bredvid. Hon var nämligen jätterolig att prata med, och så fick jag en liten gul badanka av henne också. Det var lyx på den tiden!  Hon var säkert också född på 1800-talet, även om jag inte visste det. 

[hemul]

Jag hade tur på det viset. Hade en mycket pratsam mormor som mindes absolut allt från sin barndom. Hon berättade sånt istället för att läsa sagor. För mig var det ju som sagor, jag bad henne berätta favoriter om och om igen.

Hon var född 1904, så inte fullt så intressant på det viset. Men det var spännande historier. Hon kom också från en fattig miljö. Det var historier om hästmarknader, hur de hyrde ut sovplatser på köksgolvet till hästhandlare och annat löst folk. Elaka skollärare och snälla också var det gott om. Alla verkade vara fulla jämt och slogs så där lite lagom, ett jäkla hallå verkar det ha varit. Reste gjorde man med häst o.s.v. Det var kul historier. Läskiga också. Minns en om att när hennes mormor (?) dog blev hennes katt galen av sorg och parkerade sig på likets bröst i kökssoffan och försvarade henne med stor frenesi så ingen kunde komma i närheten. Kommer inte ihåg hur det slutade, antagligen illa för katten.

[Mynlen]

harlig historia, aven om jag kan forsta att du kande dig litet konstigt.
Synd bara du inte hittade en fin kopparkastrull ocksa!

Jag tycker forresten att dom som ar fodda i borjan av 1900 talet ar mycket spannande ocksa. Och sa fyller min pappa 80 idag, konstig tanke att ha en san gammal pappa....

[hemul]

Det är möjligt att jag har kastrullen också, men i.o.m. att den blev skiljd från lappen vet jag ju inte om det är den.

[Mynlen]

da ar det bara att koppla ihop pappret med en kastrull och saga att det ar sa! :)

[hemul]

Fusk! 

[Mynlen]

det ar potatisar ocksa! 

[hemul]

Nähädu! Bara om man är LCHF-are. För mig är potatis påbjuden föda. 

[Mynlen]

  och jag som trodde dom flesta här var det..

[hemul]

De flesta är nog det, med mer eller mindre fusk.  Jag är optimalist. 

Det innebär ~50 g kolhydrater, mest i form av stärkelse, och lite mindre protein än LCHF. Funkar bäst för mig. 

[Sorla]

De flesta är nog det, med mer eller mindre fusk.  Jag är optimalist. 

Kan du läsa det där?   

[hemul]

Ja? Vad är det för fel på det? 

[Sorla]

Inget fel! Men det är ju något slaviskt språk.... Det är ju inte jätte vanligt att man kan läsa det om man är infödd svensk. Liksom. 

[hemul]

Du menar doktor Ks sajt? Nej, jag kan inte läsa och det är polska. Jag trodde du inte fattade vad jag skrev!