Jag missade det också och tittade på webben. Näe, jag skulle aldrig våga. Blev erbjuden en gång men jag fräste ifrån mig så att läkaren bara sa "jaså, nähä" och tog aldrig upp det igen. Stackarn, på det sätt han förde fram det trodde han säkert att jag skulle bli GLAD.
Det är en sak jag inte fattar. De går ner därför att de inte kan äta så mycket, eller hur? Men lider man inte lika mycket av att inte äta sig mätt som om man frivilligt avstår då? Jag menar, är det egentligen som en slags antabuseffekt, äter man fär mycket så vet man att man blir sjuk och spyr? Jag begtiper att full-i-magen-känslan kommer vid mindre mängd mat, men det är ju inte riktigt samma sak som att vara varaktigt mätt.