Jag såg i går en dokumentfilm om Hitlers projet " sinneslöa".
De tillverkade på allvar propagandafilmer om hur barmhärtigt det är att
befria dom " sinneslöa" från sin meningslösa tillvaro.
" man skulle ju önska det själv om man skulle bli en vårdkolli"
och
sedan fick han folk att gå med på att transportera massor av funktionshindrade, döva, blinda,
barn till arbestlösa och fattiga till anstalter där de gasades ihjäl på en gång när de klev in.
" de skulle befrias " så att " man fick mer plas för större hus till familjer med många barn"
Vårdare och sköterskor, läkare gick med på det, för de undervisades så.
Det satt folk på olika kontor och bedömde på papprena vem som skulle bli befriad och vem som fick
" lida vidare".
Släktingar fick bara ett brev där det stog att dessa männniskor hade dött för influensa eller hjärtproblem och sedan kremerats, urnan skulle kunna hämtas om de så ville.
Helt plötsligt började man se paralleller.
Inte så grova, men dessa attitydsförändringar.
"man ska jobba" , " alla ska jobba" , " alla mår bar av att få bidra"
" alltid blir det någon som hamnar mellan stolarna, det kan man inte hjälpas"
" vi ska utreda reformen, men det dröjer ett år till, någon individ kanske kommer i kläm,
men det är inte så mycket"
Men dom som drabbas, är människor, deras familjer, de får sälja hus ,bil , allt för att sedan kanske ,
om ett år få höra att visst får du tillbaks din sjukförsäkring,
MEN då bor redan någon annan i deras hus, där deras barn har vuxit upp och lekt på trädgården.
DEN får man aldig tillbaks, utan då trängs man i en hyrestvåa, betalar högre avgifter än man hade i huset,
och har ingen plats åt ungarna och deras familjer när de kommer på besök.
" men alltid hamnar någon mellan stolarna"