Väldigt lågt blodsocker.

[Sorla]

Min syster lider av en hemsk sjukdom. Trigeminus neuralgi (aniktssmärtor). Dessutom har hon extremt lågt blodsocker. Det trillar ner hela tiden. Detta kompenserar hon med att peta i sig bananer, cola, sockrat kaffe mm. Allt givetvis på läkares ordination. Tydligen är det långtidssockret som är lågt. Min teori är att hon skulle få jämnare blodsocker om hon gick över till GI eller LCHF. Men hon vågar inte riktigt, för hon blir så extremt svag när sockret sjunker. Hon är redan beroende av elrullstol när hon ska lite längre sträcka än några hundra meter. Annars går hon med käpp. Ansiktssmärtorna hon lider av har gjort att hennes nervsystem är utbränt. Hon behöver extremt mycket sömn och säckar plötsligt ihop ibland.

Vad tror ni om henne? Vågar hon prova? Kanske att trappa ner sakta sakta....?

[hemul]

Hu så hemskt! Vet man vad det beror på?

Jag tycker du ska fråga doc! Kan hon förresten prata med sin egen läkare om det? Själv *tror* jag att lowcarb vore bra för henne, men hon bör nog ta det lugn och försiktigt med övergången, låta det ta några månader kanske. Kanske börja med att gå över till GI så de snabba sockerkickarna (och dipparna) tas bort först och sen äta mindra och mindre av kolhydratdelen.

Jag tycker ju att även om det visar sig att hon fortfarande har lågt socker på lowcarb, så måste ju mycket vara vunnet om hon slipper dipparna. Men vad vet jag, mitt gamla luder?

[Corny]

Jag skulle tro att GI är bättre än LCHF för din syster. Jag inbillar mig nämligen att hon behöver mer kolhydrater än vad LCHF förespråkar. Dessutom är ju GI en kost som grundar sig i vad diabetesläkare har förespråkat i många år, alltså bör det vara en kost som håller ett ganska så jämnt blodsocker. En annan fördel med GI är ju att det inte blir så mycket mickelmackel. Man kan äta allt i princip, och det underlättar en himla massa.
Hur äter hon i övrigt? Tre mål mat, eller fem? Tror nämligen också att blodsockret håller sig mer stabilt om man petar i sig lite ofta, än två-tre portioner om dagen.

[Sorla]

Jamen det känns som att ni tänker lika som jag. Långsam nertrappning och kanske behålla de långsamma kolhydraterna. Det känns inte bra att mota det låga blodsockret med sockriga saker som snabbt höjer för att sen snabbt sänka blodsockret till ännu lägre nivå. Det blir lite som att bita sig själv i svansen. Men det är ju enligt läkares ordination....  Hur ofta hon hinner äta på en dag vet jag inte riktigt. Eftersom hon sover så många timmar per dygn har hon svårt att hinna med mer än ett mål lagat per dag. Men så blir det ju några mellanmål och smörgåsar under dagen tror jag. Ska se om hon har svar att komma med där. 

Egentligen tror jag att hon kanske äter lite för lite för att det ska vara helt optimalt. Med mer fett och färre, långsammare kolhydrater, kanske det inte gör så mycket att hon inte hinner äta ordentligt. 

Ansiktssmärtorna tror jag inte att man vet vad det beror på. Hon är opererad, med dessvärre inte helt lyckat resultat. Vi frågade min neurolog om det fanns samband med migränen som jag och far har. Men det trodde han inte (dvs han hade ingen aning...  ). Men samma nerv är inblandad i smärtan vet vi. Trillingnerven kallas den har jag hört. Hennes svaga muskler och dåliga balans beror troligen på att nervsystemet blev utbränt när smärtorna i ansiktet aldrig pausade. Det finns gränser för hur mycket nerverna klarar av att hantera uppenbarligen. Det otäcka var att vi trodde att det var galopperande MS ett tag. Det var så fruktansvärt läskigt att se hur funktion efter funktion försvann eller försvagades. Nu är hon mycket friskare. Hon har fått en bättre medicin mot ansiktssmärtorna och har träffat en fantastisk karl. Och det vet alla att kärlek kan göra underverk med hälsan.  Så om det är medicinen eller karln vet vi kanske inte riktigt. 

[Corny]

Om din syster inte har ork att äta mer än ett mål mat om dagen, är det inte konstigt att långtidssockret är lågt. Har hon lågt socker och ska höja det, är banan faktiskt ingen dålig lösning. Den frukten innehåller förutom socker en massa vitaminer och mineraler, samt en gnutta fett.  Får hon akut blodsockerfall, så är min enda rekommendation Dextrosol. Det är det enda som hjälper i det läget.

Fö är det alltid bättre att äta "riktig" mat än att trycka i sig mackor, fast det sistnämnda kan vara riktigt bra mat också. Åtminstone med rätt pålägg. Leverpastej vore nog bra för din trötta syster. Tillsammans med purjo och tomat eller paprika, blir det riktigt gott och nyttigt. För tröttheten kan ha med järnbrist att göra. Sen tänker jag återigen tipsa om B-vitamin. Något som är läkande för vår kropp. Det finns vattenlösliga tabletter på apoteket. De smakar inte så gott, men de har verkan iaf. Man blir piggare, och B-vitamin är bra för både aptit, muskler och nerver.

Vad gäller muskelsjukdomen, finns det andra än MS, fast de tänker ofta inte doktorer på iom att de är ganska sällsynta. Be om en rejäl undersökning. Tycker att det här låter misstänkt likt det en bekant till mig lider av. Hon blir bara sämre och sämre i musklerna, känner ständig smärta och orkar väldigt lite. Men hon har inte MS utan något annat.

Kanske det är en kombination av kärlek och medicin som gör att systern mår bättre?  Det ena behöver ju inte utsluta det andra. Fast man blir ju lite piggare när man är  förstås.   

[Sorla]

Hej!
Du kan tacka så mycket från mig och hälsa att jag skarpt funderar på att prova GI-modellen och se om det kan hjälpa mig. :)

Så skriver syrran. Hon skriver även.....

Vad min TN beror på vet man, har en hisklans massa blodådror som trycker på nervroten på båda sidorna av huvudet så det var inte så konstigt att jag har problem, det svåra är väl att göra ngt åt det, tror inte det är möjligt. :/ Annars hade de nog gjort ett försök till.
 
Att mitt B-vitamin kunde vara lågt är kollat, lika så järn, det var det första som husläkaren kollade och B-vitaminet kollades av neurologen. Så tyvärr var det inte så enkelt. MS och den där livsfarliga sjukdommen som jag inte minns vad den heter, men det var ngn TV-personlighet som dog i den för ett antal år sedan är kollat och uteslutet tack och lov.
 
Ska kanske försöka ta tag i det där med GI. Tyvärr verkar jag inte kunna vänta mig någon hjälp av min läkare, varken neuron eller husläkaren. De säger bara "Ät mera och ofta" men det är lite problem ibland när jag knappt kan dricka utan att det gör ont. Gör så gott jag kan dock. :) Äter Frukost (havregrynsgröt) lunch/middag och ibland middag och kvällsfika (smörgåsar eller gröt beroende på vad som fungerar).
 
Det är nog både karln och medicinen och dessutom huset i leksand där jag kan vara och vila upp mig och hämta nya krafter som gör att jag mår bättre. :p

-------------------------------------------------------------------

Jag tror hon kanske fick lite hjälp att komma igång av er. Eller hoppas kanske. Mina ord är ju  "bara" tjatiga storasyrrans.  Nä, skämt åsido. Men lite input från folk som är insatta, men på avstånd kan vara hjälp och inspiration på ett annat sätt än när det bara kommer från en orolig storasyrra. Jag hoppas att GI kan vara en väg för lillasyster att få en jämnare blodsockerkurva. Och om det funkar kanske LC kan vara en naturlig fortsättning. Tack för hjälpen Corny och hemul. 
 

[hemul]

Det var så lite så! 

Låter ju som hon äter väldigt kolhydratbaserat nu. In med mera protein säger jag! Har hon svårt att äta och vill ha lättuggat (låter lite så?) så måste ju äggrätter vara bra. Äter hon lite så blir det ju ännu viktigare att äta näringsrikt. Ut med mackorna och in med äggröra!  Är det jobbigt att laga mat flera gånger per dag är ju kokta ägg toppen. Är ju gott att äta som det är med bara lite salt eller kaviar på.

[Sorla]

Även jag var väldigt kolhydratbaserad innan jag blev LCHFare för hela slanten. OCH fetträdd!  Man kan säga att det liksom ligger i släkten.... 

Ägg är ju fina fisken tycker jag. Ids jag inte laga mat kan jag alltid sätta ett par ägg i äggkokaren och vänta några minuter. Sen har jag en helt ok äggmåltid med smält smör och ...inget mer. En kopp te kanske... 

[hemul]

Hoppas hon sätter igång. Äggöra istället för gröt till frukost tror jag skulle vara en bra början. Hon kan ju ta en rostad eller en käcke till om hon vill. Det blir ivf mindre kolhydrater och mer näring.

Förresten, skicka henne att se den här videon med Larry Hagman. Han äter rostat bröd, så hon kan se att man inte behöver vara fundamentalistisk för att få resultat. Karln är ju helt förvandlad. Filmsnutten är rätt rolig också.
http://www.schwarzbeinprinciple.com/pgs/dr_schw/schwarz_bio.html (längst till höger).

[Corny]

Även jag var väldigt kolhydratbaserad innan jag blev LCHFare för hela slanten. OCH fetträdd!  Man kan säga att det liksom ligger i släkten.... 

Ägg är ju fina fisken tycker jag. Ids jag inte laga mat kan jag alltid sätta ett par ägg i äggkokaren och vänta några minuter. Sen har jag en helt ok äggmåltid med smält smör och ...inget mer. En kopp te kanske... 

Som jag ser det ska man vare sig vara fett- eller kolhydraträdd. Då mår man som bäst i min värld. För då kan man äta på alla möjliga sätt, och det är så härligt! Man går faktiskt ner lite då också. Tro det eller ej.  Jag undviker inte kolhydrater, men jag kör dem oftast med mindre fett, för det känns bäst, eftersom man ändå får så mycket kh från ris, pasta osv så blir man mätt ändå. 

Ägg är jättebra!  Två ägg och mycket mer energi. Så brukar det vara!

[hemul]

Jo, men har man problem med blodsockret, åt vilket håll det än är, så kan jag inte annat än tro att det är bra att undvika toppar och dalar och det kan man bara göra på ett sätt. För det behöver man ju inte bli taliban. Har man normalt väldigt lågt socker och sen fixar sig värsta insulinkicken, då måste ju blodsockret bli katastrofalt lågt en stund senare. Det är väl då svimningskänslorna kommer.

Ju mer jag tänker på det, detsto mer tror jag på att hon skulle må bra av lågkolhydratkost. Är hon rädd kan hon väl ta bort bara lite i taget, typ 2 äggmackor istället för gröten, sedan 1 macka med äggröra till när hon känner sig säker o.s.v. Då känner hon ju vartefter hur hon mår. Hon borde märka att hon känner sig mindre svag bara av att dra ner lite.

[hemul]

Har hon blodsockermätare förresten, eller kan fixa? Då kunde hon ju hålla koll och verkligen se hur kostförändring påverkar.

[kwidell]

Följer detta med spänning. Hoppas verkligen att din syster Provar på GI Sorla. för även jag tror att det skulle vara bra.  .. även om jag inte har något annat att basera detta på än mina egna erfarenheter. mitt blodsocker var väldigt svajigt innan jag gick över på LCHF. jag blev AKUT hungrig.. och var tvuingen att äta inom 30 minuter.. om inte så fick jag migränattacker och hamande i "matkoma" .. jag var kort sagt en liten plåga för min omgiving emellanåt!.. det var så illa att mina vänner i skolan brukade ha med sig "nödfallsgodis" att ge mig  ..  är så glad att jag slipper allt detta iom LCHF. 

[hemul]

Har det hänt nåt? Man är lite nyfiken.

[Corny]

Jo, men har man problem med blodsockret, åt vilket håll det än är, så kan jag inte annat än tro att det är bra att undvika toppar och dalar och det kan man bara göra på ett sätt. För det behöver man ju inte bli taliban. Har man normalt väldigt lågt socker och sen fixar sig värsta insulinkicken, då måste ju blodsockret bli katastrofalt lågt en stund senare. Det är väl då svimningskänslorna kommer.

Men det var ju lite min tanke med GI-kost. Detta att man faktiskt får i sig kolhydrater, men relativt långsamma, så att den värsta kicken planar ut så att det inte blir toppar och dalar.
Men du menar att man får kickar även av långsamma kolhydrater?