Har varit hos sjukisen. Den nya är jättebra! Försöker ju utnyttja det här att få lite hjälp med mina andra problem också. Med den förra gick det inte så bra, men den här kom med en övning som jag direkt tänkte att ja, det där funkar! Så det ska jag göra.
Förra gången sa jag att höger arm/axel började ta stryk av att sitta och trycka vänster arm mot axeln så många gånger per dag. Man har inte mycket kraft i armen med handen så nära kroppen som jag kommer nu och då blir det att man tar i med axeln, skuldran och vad man kan mobilisera. Jag tänkte mig nån slags hjälpmedel, typ en uformad gummiklots, så höger hand skulle komma längre ut. Det finns så klart inte, men han uppfann genast en annan metod som funkar efter att jag utvecklat den lite. Jag viker en rätt stor handduk så den blir rätt smal och så rullar jag upp halva så det blir som ett P. Så håller jag den mot väggen nära ett dörrhåll och sätter underarmen mot med handloven mot rullen jag gjort med en pocketbok bakom och armbågen mot den tunna delen som hänger ner. Sen är det bara att stå lutad med kroppen ut mot dörrhålet och tynga på. Får vara lite försiktig bara för kraften kan ju bli mer än armen tål. Kommer inte riktigt hela vägen in på det här sättet, men jag kan mjuka upp leden så här så behöver jag bara göra de sista gångerna med hjälp av höger hand sen.
Så mätte han hur mycket jag kunde böja armen själv också och det var länge sen det gjordes. Hade inte insett det innan, men nu kan jag faktiskt köra in fingret i axelfläsket utan att trycka på med den andra armen och utan att ha gjort övningarna innan, men jag får ta i en stund för att komma så långt, därför jag inte märkt det. Han mätte hur långt jag kom också. Tyvärr kom han inte åt de gamla värdena, för landstingets datasystem har brakat ihop, men jämfört med andra armen så fattas det bara 10 º nu. Han hade tydligen hunnit läsa ignom jounalen ordentligt innan kraschen och sa att han inte trodde att "någon annan" (sic!) skulle ha kommit på långa vägar så långt och om att om jag fortsatte skulle jag nog kunna komma hela vägen.
Jag har ju förstått att jag övat mer än vad som är normalt och hade jag jobbat hade det inte varit möjligt. Man kan ju inte göra allt på en gång utan måste sprida ut det så mycket som möjligt över dagen. Det har ju gått 3/4 år nu. Det har varit väldigt psykande att under så lång tid hela tiden ha i bakhuvudet när det är dags för nästa övning och alltid ha ett halvt öga på klockan vad man än gör. Och få dåligt samvete om man är ute och inte kan. Så det var väldigt roligt att höra att det tydligen varit värt det.
2024.11.24 - 10:46:21
