Det där blev ju inte som det var tänkt.
Senaste budet var ju att gipset skulle av och sen
kanske jag skulle få en skena som jag kunde ta av och på själv. Benet måste belastas för att läka bla bla bla. Det uppfattade jag då som att skenan var en liten lätt och tunn sak som jag kunde ta på ibland för att avlasta, om jag fick ont eller så.
Nähädå. Såna här brott är minsann jätteinstabila och förskjuts bara man tittar på dem, så helst ska man ha helgips i 2½-3 månader. Men det kan man inte ha för då stelnar armbågen för gott. Och de bör absolut opereras för det är inte helt ovanligt att det inte läker alls.
Så skena alltså. En sån fixar man genom att såga upp det gamla gipset på insidan och sätta på kardborrband. Och det ska sitta på hela tiden utom fyra gånger per dag som jag ska träna armen. Det är bra att använda armen, men jag får inte belasta. Efter många frågor kom jag fram till att t.ex. använda tangentbord är OK (bara det att man inte orkar sitta och hålla upp klumpen), diska försiktigt men inte hålla stekpannor o.s.v. Klart olämpligt att bära den lätta kassen som jag kom in med i vänster hand. Suck.
Så samma gips, bara obekvämare. Det satt skönare när det var helt. Nu skaver det under armen och mot tuttisen. Och det ska sitta på minst 3-4 veckor till då det är ny röntgen. Och gissa när det är? Nyårshelgen. Säkert att jag får en tid då!
Tristessen tar död på mig. Jag blir tjockare och tappar flåset, men värst är att resten av kroppen tar så mycket stryk. Jag är stel överallt. Ont i ryggen och i den
andra armen. Den brutna armen är det som besvärar mig minst. Måste försöka städa nu och det är skitsvårt för jag lutar som tornet i pisa p.g.a. armen. Jag som tyckte jag hade lyckats att nästan bli rak i kroppen.
Fast när de tog av gipset var skitläskigt! Armen kändes tung som bly, alltså inte när jag försökte röra den utan redan innan när den låg still på ett bord. Så där som när man varit länge i vatten och känner sig jättetung när man går upp. Skumt va? Man skulle ju tro att det skulle bli tvärtom, att den skulle kännas fjäderlätt. Gipsmänniskan sa att det var rätt vanligt att folk blev yra i huvudet och en del t.o.m. svimmade! Jättekonstigt!
Hur som, nu har jag pratat med 4 olika läkare och alla har målat upp olika scenarion. OK, akutläkaren gav väl bara en allmän bild. Varför ska det alltid vara så här? Man undrar ju hur det blivit om jag träffat den här läkaren då när jag skulle opereras. Då hade jag antagligen gått med på det. Hon skrämde skiten ur mig! Eller om jag träffat den som föreslog den här vägen då nu. Då kanske jag blivit av med gipset.
Det såg bra ut ivf. Låg rätt och hade
börjat bildas en callus. Så inte alls färdigläkt som jag googlat mig till att det skulle vara. Vad som nu är sant och inte.