Jag mår fint och hungern avtar, men bara just den dagen. Är det bara asfalt och inte så backigt känner jag inte så mycket av det. Men när det är mycket backar och skogsstigar som det var nu så brukar benen ta slut. Känner det om jag cyklar dagen efter (som jag gjorde nu). Går bra på planmark, men har liksom ingenting att ta av i uppförsbackarna och det börjar bränna i låren direkt. Normalt vilar jag dagen efter en längre tur, men jag skulle på ett jippo utanför stan och jag ville ju inte ta buss!
Nåt som kom med kostomläggning redan är att en natts sömn plus eventuellt en dags vila fixar alla muskelproblem om det inte rör sig om skada som att man har stäckt sig eller så utan är av typen utmattning och ömhet,
Du får tänka på att jag cyklar i stort sett varje dag, minst en mil, så jag har vant mig nu. Det är bara gränserna som behöver flyttas framåt, bli snabbare och orka längre. Du har nog inte fått cykelmuskler än.
Uttorkad, eller kanske snarare mindre vattensvullen, tror jag att jag blir därför att jag dricker mindre än när jag är hemma. Jag bälgar ju kopiöst med vatten normal, men jag känner mig mindre törstig när jag cyklar och även efterråt när jag kommer hem. Utom om det är riktigt varmt så man svettas mycket, då blir jag törstig. Kanske tyder på att drickandet är en ovana.