Förr handlade jag alltid på min närmaste ICA som också råkar vara en av stans dyraste affärer. Både av gammal vana och för att jag inte orkade släpa mig längre. Fanns inte så mycket att välja på här i stan heller innan Willys öppnade för några år sedan. ICA och Coop, några billighetskedjor som mest hade skit och dessutom låg för långt ut för mig då.
När Willys öppnade och jag var piggare och orkade ta mig dit insåg jag att jag kunde spara över 20 spänn på en stureost och mer än 10 på ett sånt där 4-pack hårdrullat toapapper. Då började jag kolla och nu har det blivit en vana. Jag räknar med att jag sparar minst 100 spänn i veckan på att göra så här och det är på standardpriser. Jag kanske överskattar mina besparingar, men jag tror inte det. Det är mycket pengar när man inte har så mycket att röra sig med. Vet jag att jag sparar säg 50 spänn på att gå till Willys istället för att slinka in på ICA så tänker jag att då kan jag ju köpa en pocketbok eller liknande för de pengarna och då känns det motiverat.
När jag väl började få koll som kom jag in i en rutin liksom. Som nu när jag skulle till Coop, då kollade jag ju om jag behövde fylla på lagret av grejer som jag vet att de har bra pris på. Samma om jag går till Willys för att köpa nåt som är på extapris i flygbladet, då fyller jag ju på med andra grejer, så det blir egentligen inga extraturer.
Hade jag bättre ställt skulle jag nog ändå göra så här, men antagligen inte alltid. Förr hade jag det bra och brydde mig inte alls, men det är så länge sen nu att då var butikerna också annorlunda. De hade bredare sortiment, man fick personlig betjäning i ost- och delikatessdiskar o.s.v. Då var det värt att handla på en affär man tyckte var bra och där man trivdes. Nu är det ju skit samma vart man går liksom.
Idag blir det lyx i varje fall. Kycklingvingar från Bosarp står och fräser i köket.
2024.11.24 - 05:31:14
