Tro är en sak, det gör man i kyrkan. Att bestämma sig är en helt annan sak. Det gjorde jag för många år sedan. Men det gäller att verkligen bestämma sig. Jag resonerade så att om jag inte behövde röka på natten så måste det ju gå att låta bli på dagen också. Jag funderade påå det några månader och sen så slutade jag bara. Utan några hjälpmedel. Det gäller att bestämma sig för vad man vill göra i livet.
Det där med troendet överlämnar jag till andra att debattera.
Men jag gillar det där med att det bara är att bestämma sig. Det gäller ju även annat. Som tex sluta äta socker...... Min resa är långt ifrån klar när det gäller det. Men det är det ända jag kan relatera till, eftersom jag aldrig har vare sig rökt eller snusat. Där hade jag min inställning klar redan som barn. Mamma rökte och hon luktade inte gott. Och för mig har det alltid varit viktigt att lukta gott. Inte "parfymgott" utan naturligt gott. Då var det inte svårt att stå emot grupptrycket.
Men sen är ju det svåra att hålla kvar vid det som man bestämt. Mamma (som verkligen är en av dem jag känner, som bestämt sig flest gånger) lyckas bara vara övertygat bestämt max några veckor. Så händer något, som ger en ursäkt att återfalla i rökande.
Fast då har man kanske inte bestämt sig en gång för alla? Då har hon kanske lämnat en liten utväg tillbaka, redan i första fasen när hon bestämmer sig. Typ att "börjar jag må allt för dåligt, så måste det väl vara ok att bara röka en liten cigarett. Eller en halv..." Och sen är det ju kört.
Oavsett babblet ovan i min text, tycker jag att du har gjort en bedrift MiaP.
2024.11.01 - 04:42:40
