Jag och min man började äta enligt LCHF i februari. Jag har gått ner 6 kilo nu och varit mer eller mindre strikt hela perioden, förutom smekmånad = 4 veckor med nybakta croissanter, marmelad, efterrätter och drinkar!
Jag startade på 96kg och ligger nu på 89,4 sist jag vägde mig. Jag har inte börjat träna.. borde jag vet..
Den stora skillnaden för mig är att jag inte får de stora "sockerdipparna" som jag alltid hade förut. Jag blev ett monster när jag blev hungrig! Och var alltid tvungen att äta frukt mellan frukost och lunch - lunch och middag för annars kändes det som att jag skulle dö av hunger. Är mycket jämnare i humöret, äter mindre portioner då jag blir mer tillfredställande mätt på fettrik kost. Magen bråkar inte med mig längre (kunde få såna där KNORR-attacker inne i magen så det hördes flera meter bort). Mensvärken är lite mildare och konstigt nog har min menscykel stabiliserat sig så till den milda grad att jag knappt känner igen mig. Dessutom har jag kanske 3-4 dagar istället för 5-6 dagar!
Min man har fått än bättre resultat, gått ner mer än mig och han som förut hade jätteproblem med magen (magknip, gaser, allmänt dålig) känner knappt av den alls längre. Förut kunde han dricka kanske 4-5 liter vatten om dagen förutom den vätska han satte i sig till måltiderna, nu är han mer nere på en hälsosam nivå, han är inte törstig jämt längre. Nu återstår bara att få iväg honom till doktorn för att kolla kolesterolvärdena, han har kroniskt höga kolesterolvärden (trots enbart en "övervikt" på kanske 8 kg), medfött. Han medicinerar men jag tycker att han ska pallra sig iväg snart för att få det ordentligt testat. Vissa har ju upplevt en sänkning i de farliga kolesterolerna med LCHF och jag håller tummarna allt jag kan för att så även ska vara fallet här!
Vi började efter att ha hört dels från ett par kompisar till oss men även från min mamma och pappa om hur bra de mådde på LCHF. Mamma har gått ner 9 kg på 9 månader och är helnöjd såklart! Efter att ha opererat knät och dessutom med en hel del övervikt så är det inte så lätt för henne att ge sig ut i joggingspåret.. Det är tänkt att vi ska äta såhär resten av livet, eller i alla fall så länge vi mår bra av det! Det enda jag oroar mig för är de där kolesterolerna, tänk om de skjutit i höjden istället.. Då får väl min gose gå tillbaka till fettsnål kost.
Den första veckan efter kostomläggningen var lite tung, var orkeslös och lite darrig. För maken tog det längre tid men så har han varit mer kolhydrat/socker-beroende också, han kände sig darrig i två-tre veckor. Ingen av oss har upplevt att vi känt oss mer hungriga däremot!