DAMP och LCHF

[Corny]

Har också läst att man skall undvika glutamat men det gör du väl redan kanske.
ANki

Jadå! Nu när jag vet att det också kallas jästextrakt gör jag det!  Innan använde jag ibland köpebuljong. Fast det var inga mängder direkt. 

[Corny]

[/quote]

Alla små delar vi gör för att storsonen ska mås så bra som möjligt utifrån sina förutsättningar.
Kanske någon av dem kan vara till glädje också hos er..?

Förlåt om jag var otydlig 

 
[/quote]
Aha, du menar så! Jag visste inte om du pratade om sk officiella saker, eller mer "familjära".
Tips och annat mottages varmt!  Visserligen har vi ett ganska så stort eget artilleri eftersom vi har levt med detta i 10 år, men det skadar aldrig med andras infallsvinklar! 

[Tina]

Får jag hänga på tråden. Jag tycker ämnet är väldigt intressant då jag har en systerson med aspeger. Nu skulle jag vilja ha era synpunkter om ett annat fall. Vi börjar ha funderingar om en väldigt nära släkting. Dom fick barn för 2 år sedan och modern vägrade under graviditeten att äta fisk av rädsla för något. Det var något i fisken som kunde vara skadligt för fostret. Vi försökte förmå henne att äta kapslar i stället men det brydde hon sig inte om. Barnet har fått mycket mjölkersättning och alltid söta drycker och puréer. Nu tycker vi att han uppvisar symptom på att något inte är som det ska. Jag känner igen så mycket från min systerson. Barnet har problem med talet, stereotypa beteenden, överaktiv och fixering vid vissa saker. Han ogillar kroppskontakt både från oss och från föräldrarna.

Frågan till er nu är hur vi ska agera. Försiktiga frågor besvaras med att läkarna säger att han är helt normal och att talet kommer så småningom. Vi vill ju inte lägga oss i för mycket och sådant här är väldigt känsligt. Men jag skulle önska att dom gav barnet mindre med socker och kanske testade fiskolja. Några råd någon?

[Corny]

Oj, Tina, det här var en ganska så svår fråga! Inte minst för att föräldrarna uppenbarligen inte vill se att det är något som inte stämmer. Fast sånt där är ju också alltid lättare att upptäcka utifrån! Sen är en annan sak att läkare är mycket ovilliga att ställa diagnos innan 4-5 års ålder, och inte ens vid den åldern vill de att diagnosen ska vara helt fastställd. Något som jag själv tycker är rätt så bra, eftersom det ju är så att olika ungar utvecklas i olika takt.

Under min egen graviditet, fick jag också höra att jag inte skulle äta fisk, pga att det var mycket gifter i fisken. Kan inte påstå att jag brydde mig om det speciellt mycket, dock. Jag åt fisk någon gång ibland. Det är så mycket man ska avstå från ändå. Sushi vågade jag mig inte på, men inlagd sill och sånt åt jag med god aptit. Kanske var din väninna så inkörd på att fisk var dåligt för barnet, att hon inte ville äta fiskolja heller?

Söta produkter är ju egentligen det naturliga för ett litet barn iom att bröstmjölken är så söt, så egentligen tycker inte jag att fruktpuréer och liknande är dåligt att ge en liten unge. Det går ju dessutom lätt att göra själv, och om inte, så finns det ekologiska alternativ att köpa. Söta drycker däremot? Läsk, saft och liknande varje dag? Inte så bra!

Du har ju barn själv, och dessutom har du systersonen med aspberger i din närhet. Varför inte bara påpeka att dina barn och systersonen mår bättre av fiskolja? Kanske de testar i sådana fall. Det finns många studier som säger att barn blir både friskare och mår bättre av fiskolja. Dessutom påverkar det nervsystemet till det bättre, så allt finns att vinna på att prova för föräldrarna. Jag vet, helt ärligt, inte hur man ska agera på bästa sätt i sådana här ffrågor, för just mat och sådant som hör till, är ett så oerhört känsligt ämne. I vissa fall tolkas en diskussion om sådant som att man anmärker på föräldraskapet i sig och inte kosthållning. Förstår du hur jag menar? Några direkta råd har jag tyvärr inte, men jag önskar verkligen att jag kunde hjälpa dig!

[Fjällmor]

Aha, du menar så! Jag visste inte om du pratade om sk officiella saker, eller mer "familjära".
Tips och annat mottages varmt!  Visserligen har vi ett ganska så stort eget artilleri eftersom vi har levt med detta i 10 år, men det skadar aldrig med andras infallsvinklar! 

jag menade ju inte att låta som om jag vet mer och  så...

Fick intrycket/tolkade in att ni nyss fått diagnos och inte visste...
Storsonens diagnos är också relativt fräsch även om jag vetat sen han var liten att en diagnos kommer komma.
Kanske vi då kan berika varandras liv..?

Förlåt 

[Corny]

Snälla Fjällmor, jag blir jätteglad över ditt engagemang!  Dessutom så ser man tillslut inte andra tillvägagångssätt än de man redan använder sig av, så jag menar verkligen att alla tips mottages! För ibland blir man totalt GALEN över saker och ting!  Fast det känner du nog redan till...   

[idalinda]

ursäkta kapning, men frågar bara Tina, hur gammal är barnet nu , exakt 2 år ??
Hur är hans talutveckling ?
Jag har en som började prata vid 2 år , en annan som började efter 3 ( en försenad språkutvecklig + asperger) , och den tredje med grav spårkstörning och as här med.
Språkutvecklingen är något som ni kanske kan peka på om du ger mig lite ledtråd så kan jag ge lite tips, Pm om du vill !

[Fjällmor]

snubblade över den här tråden ikväll och tänkte på dig, corny

vuxna med ADHD som berättar hur de upplever kosten påverkan

http://kolhydrater.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=6202dd61-9316-4c08-bd0a-2de4645cf326&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Intressant läsning oavsett

Nu ska jag sparka mig själv i säng

 

[Tina]

Corny, tack för dina tankar. Jag förväntar mig inget "gör så här" men det är skönt att få höra lite andra funderingar. Det är ju det att man måste gå varligt fram. Det är bara så frustrerande. Vi försöker prata lite allmänt om hur vi äter och så. Fiskolja har i också nämt.

Ida, jag vet att talet kan dröja men det är bara en känsla jag har ihop med annat. Vore det bara talet skulle jag inte bry mig. Han talar mycket med ljud, typ ah ah ah ah ah ah osv i långa haranger. Han kan säga svåra ord som batteri men inte boll. OCh han är 2,5 år.

[idalinda]

Tina, min tanke var inte " trösta dig " med tanken att talet löser sig nog...
utan att när jag vet hur mycket han kan, kan jag säga om det är dax att peta där lite och lyfta språket som ett
samtalsämne med föräldrar.
Det är kanske minde känsligt än allt annat.
Han är definitivt sen med språket, solklart. Man ska ju kunna i alla fall tvåordsmeningar...
Då kan ni säga till dom att det vore bra om dom tjatar sig till en logopedkö genom BVc , för det kan ta någon månad innan man får tid.
Du kan säga att en sådan köplats kan alltid avbokas, om talet lossnar, men det är viktigt ha den i fall det inte gör det,
för då måste man vänta ännu längre innan man får hjälp.
Sedan ser logopeden oftast dom andra tecken av avikelser också och kan slussa dom vidare om så behövs,
men då kommer idén inte från dig ( som verkar vara känsligt, utan från en professionel ).

[Tina]

Tack Idalina, det var en bra ingångspunkt.

[hemul]

Hur gjorde du Corny och hur gick det? Vi är nyfikna av oss här vet du. 

[kwidell]

ja nog blev man nyfiken allt!  .. även om jag själv inte har några direkt egna erfarenheter av just detta.. förutom ett barn jag jobbade med på dagis för flertalet år sedan. det barnet hade också nån diagnos kommande.. men föräldrarna ville inte riktigt ta till sig det hela tyvärr..  svår sitts liksom!

[Corny]

Det bidde medicin på skoldagar, och det har visat sig vara ett ganska så bra beslut, trots allt. Det är lugnare under skoldagen, och tydligen mycket lättare med koncentrationen. Jag är fortfarande tveksam till hur nyttigt det är egentligen, men samtidigt så ser jag ju att vardagen blir enklare för mitt älskade barn, och då tycker jag att det är värt det. Så nu vet ni hur det gick med det hela. 

[hemul]

Så det blev ingen kostförändring då?