Vilodagen har gått bra. Jag har vilat. Läst bok, snackat med ungarna, plockat lite hemmavid ute och inne och sen åkt till jobbet. Här är det lugnt också.
Vaknade med lite lätt kramp i vaden, så jag fick studsa upp och stretcha. Vaderna är lite stela idag. Som två klubbor.
Men det ska nog bli bättre. Jag är taggad för 7+7 minuter imorgon.
Ninnan, jag har inte hundra koll på hur det är. Inte ens läkarvetenskapen har det. Men en av gissningarna är att det kan vara så det börjar. Sen är frågan varför. Varför beter sig blodkärlen så, och varför ger det migrän för vissa människor när de gör så? Jag skulle bra gärna vilja veta vilka mekanismer som gör att jag slipper få migrän när jag äter betablockerare. Och varför hjälpte inte de betablockerare som jag provade för ca 15 år sedan? Det skulle jag bra gärna vilja veta.
Jag har glömt hur många dagar sedan jag hade migrän nu. Det är ett mycket bra friskhetstecken. Snart kommer jag våga åka hemifrån utan att släpa med mig hela arsenalen med mediciner också. Ska kanske börja grunna på en ny undertext. Och rubriken på min tråd känns också fel.
Eller, nä, den är rätt. Jag har ju fortfarande nolltolerans.
Men kanske tråden ska byta inriktning och inriktas mer på träning eller allmän hälsa? Det ger sig med tiden.
Note to self: Huden och vissa leder som ömmar trodde jag att jag skulle slippa nu när jag inte har migrän längre. Men tyvärr finns det kvar. Men jag har ju en tid hos smärtläkare efter semestern. Käken tränar jag med stretchnypan varje dag. Det gör asont och jag märker knappt någon förbättring förutom att själva inflammationen har lagt sig. Men käken är fortfarande stel och ömmar om jag biter för hårt eller gapar för stort. Och bettet går inte riktigt igen. Så segt kött får tuggas med framtänderna.