Tack för kramarna!
De gör alltid gott.
Den här påsken kom som en räddande ängel för oss. Min man har sovit på morgnarna!
Äntligen!
Och jag behövde inte ta någon smärtstillare alls igår. Var inte ens nära. Idag ligger jag på gränsen igen. Vaknade med skiten bakom ögonen. Men yoga och lugnt tempo och lugna känslor har hållt det i schack ännu så länge.
Vi stack ut och Geocachade ett par timmar och lyckades hitta 3 gömmor. Roligt!
Men jag märker att jag inte är i form alls. Måste hålla ett lugnt tempo även när jag rör på mig ute. Annars bultar det varnande bakom ögonen. Kroppen är trött och det går tungt att gå. Känner mig lätt sömnig också. Vill inte riktigt hålla ihop tankarna. Den här lilla texten kräver full koncentration och massor med rättning, för alla stavfel, eftersom bokstäverna hoppar i fel ordning.
Nu har maken åkt till Stadion och ska se fotboll. Yngste sonen är i bilen på väg till Trysil, Äldste sonen ute med kompisar i solen och yngsta dottern sitter och spelar på datorn. Nu ska jag luta mig på ryggen, med laptopen i knät och bara softa! Gôtt!