Oj, jag vet inte hur många gånger jag fyllde på migränmedicin igår. Idag ingen gång. Men går jag i trappen bultar det varnande innanför tinningarna. Jag trodde jag skulle få svårt att sova när halva eftermiddagen gick till sömn igår. Men det var inga som helst problem. Sov som ett barn. Visserligen drogad på ytterligare en dos Zomig och Citodon. Men ändå...
Jag tror knappast att jag jobbar imorgon. Jag som har morgonjour och skulle behöva vara på plats redan kl 06.30! Dvs start hemifrån strax efter 5... Nä, det går bort. Jag räknar nog bort förmiddagen på tisdag också. Här måste det kureras ordentligt efter ett sånt här marathonpass. Jag är skiträdd att få så ont igen. Då vet jag inte vad jag gör!
Magen är för övrigt sur nu. Nu är det färdigmulat med limpmackor för den här gången. Men det var faktiskt gott!
Den där härliga känslan när man biter ner i det mjuka brödet, och smöret far in mellan tänderna och upp i gommen för att sen bre ut sig över tungan. Mmmmm
Men nej, det är slut med det nu! Nu blir det skärpning igen. Stackars magen behöver ro efter all medicin.