Sorlas nolltolerans mot huvudvärk

[Sorla]

  Ni är för härliga!

Resan är ju inte bara pest. Jag läser eller surfar på tåget. Eller sover. Och så får jag ju dryga timmen promenad om dagen. Och den gör mig mycket gott. Jag gnisslar tänder av irritation de dagar jag tvingas ta bilen av olika omständigheter trots att det sparar mig nästan 1 timme totalt. Men det är ändå mycket tid som går, utan att jag väljer själv, egentligen. Eller hur det nu blir. Man har ju alltid ett val.  

Jag hoppas på att få förflyttning närmare hemåt om ca 2 år. Och jag gillar mitt jobb! Det är så fantastiskt omväxlande. Och jag har både skrivbordsjobb och ut i produktionen och meka med maskinerna, varvat med möten i ganska lagom omfattning. Så att byta tar verkligen emot.   Och vem vill ha en bättre begagnad trebarnsmorsa med diverse bruksskador? På det här jobbet tror de i alla fall fortfarande att jag är något att ha.  

Att byta jobb är ju dessutom en ganska.. nej rättare sagt, väldigt energikrävande aktivitet. Jag vet helt ärligt inte om jag har den energin.

Jag läste på migran.org på deras forum. Där var det en klok tjej som yttrade sig. Hon hade nämligen gått ner i arbetstid för att hon inte orkade jobba mer ned sin migrän. Men sen insåg hon att det var ju helt galet att hon skulle stå för sin sjukskrivning själv! Så nu är hon anställd på heltid, men sjukskriven på halvtid, så hon får sjukpeng för resten.

Nu har jag varit och simmat. Första gången på läänge. Fortsättningskurs i krawl som började idag och 7 tisdagar till. Med bastu efteråt!   Ska bli intressant att se hur jag mår imorgon. Nu är jag helt slut, men har inte ont. Bara lite mör i armarna och nacken.

[idalinda]

Jag såg framför mig att du åkte bil varje dag 3 timmar, tåget är självklart mycket bättre.
Men tiden tickar ändå.

Jag förstår väl din tanke om ditt arbete och arbetsbyte, trivs man ska man försöka klamra sig fast på något sätt.
Speciellt om du har ett byte till närmare hemmet i sikte.
Att söka jobb är jobbigt!

För mig är det självklart att man ska ha en heltidstjänst och vara sjukskriven den biten man inte kan.
Jag är evigt tacksam för maken som krävde att jag skulle ta 100% tjänst innan jag blev sjuk.
Funderade på en 80% också.... När jag sedan blev sjuk och fick hela tiden mindre % som inkomst, var
det tacksamt att ha 100% att utgå ifrån.

[Sorla]

  Halva huvudet känns för trångt! Och jag som mådde skapligt ju! Nu gömmer jag mig här på kontoret en stund innan jag tar mig ut i produktionshallen igen. Hoppas att Zomigen hinner bryta av migränen på mitten och förinta den. 

Jag såg framför mig att du åkte bil varje dag 3 timmar, tåget är självklart mycket bättre.

För bara ett år sedan slutade jag ta bilen till jobbet vanliga dagar. Jag hann aldrig få någon vardagsmotion, och det kändes heljobbigt. Nu sumpar jag en timme om dagen på att ta tåget och gå, men istället blir det kontinuitet i min motion. Det borde vara bra för mitt huvud som vill att allt ska vara så rutinartat som möjligt.

Jag antar att det inte skulle ge samma effekt att ha flera hellediga dagar istället?

Nä, jag tror inte det tyvärr. En halvdag kan man ju orka med skallen i småbitar, om det kniper. Men en heldag funkar ju inte. Och så fyller nästa dag på direkt igen utan att det hinner bli någon återhämtning. Men en halvdag skulle det hinna bli lite luft mellan passen. Men hur det ska gå till vet jag inte just nu. Man sjukskriver ju inte folk på 50% sådär lättvindligt precis. Så länge man klarar att stå på benen ska man ju producera. Att man inte står på benen när man väl är ledig, det har ju inte med något att göra öht.

[Mynlen]

Jag forstar dig mycket val. Men jag tycker anda du ska forsoka att sjukskriva dig 50% ett tag, tills all smarta lugnat sig litet. Jag jobbade forst tis, ons och fre (ja, jag har tyvarr bara deltids jobb, men pa detta jobb ar det ok for det ar sa trakigt :)) Och sa bara 7,7,6 timmar. Jag kan ocksa jobba t.ex. 4 timmar varje dag eller 4 dagar 5 timmar men att vara hemifran varje dag for sa litet jobb kanns inte bra. Jag har nu rutinen att jag ar ledig "varann" dag och har lart mig att ta till vara vilan da. Jag marker det med en gang nu om jag inte haft en lugn dag, som igar, jag ar trott nu. Men mycket hanger pa att jag vant mig vid dom dar lediga dagarna!.

Vad jag vill ha sagt ar att det verkar som om din kropp behover vila ett tag. Om du fortsatter det kanske bara blir varre, och det maste foretagshalsovarden eller vad ni nu har i sverige ocksa inse. Dom har mer nytta av dig om du mar battre an nar du mar illa/smarta och har migran titt som tatt. Har kroppen sen fatt litet vila kan du jobba upp dig igen tror jag.

mina ord: nar du fatt bukt pa HSP (eller vad det nu ar som ger dig insyn i dig sjalv) och allt som hanger ihop alltsa 

Fortsatter du sa har blir du sakert overspand eller nagot och ar du kanske borta annu langre fran jobbet.

[Tina]

Förstår dig. Jag åkte komunalt i höstas och fick massa motion men tyckte jag blev så stressad. Det var 2 byten och ingen ro att läsa när man står och trängs. Nu tar jag bilen igen till nya jobbet och hinner gå promenad med vovvarna istället. Slapp jag byten och trängsel skulle jag nog välja annorlunda.

[hemul]

Så länge man klarar att stå på benen ska man ju producera. Att man inte står på benen när man väl är ledig, det har ju inte med något att göra öht.

Är det så nu? Jag kommer ihåg en kurator som jag träffade några gånger på 90-talet för att hon skulle hjälpa mig att komma tillrätta med försäkringskassan och ta reda på om jag hade rätt till några ytterligare bidrag och praktisk hjälp. Det var hon dock måttligt intresserad av, gjorde faktiskt ingenting åt det, utan hon ville bara "prata". Hur som, en dag när jag kom dit hade hon en folder på bordet som hon var så till sig över, inte med tanke på mig (tack och lov), men hon var så salig över den att hon ville visa den för mig, kanske för att vi pratat lite generellt om hur vård och rehabilitering funkade. Det var ett nytt projekt som bl.a. försäkringskassan stod bakom.

Första meningen gick ungefär så här: Det finns ingen människa som inte har åtminstone en rest av arbetsförmåga och denna rest ska utnyttjas.

Topplocket flög på mig redan där. Nazifasoner, ansåg jag. Kuratorn "förklarade" saligt för mig att även om man bara kunde jobba en timme i taget var det väl fint att man blev "sedd" för denna förmåga och fick känna sig delaktig i samhället och göra rätt för sig. Jag frågade henne om hon någonsin blev sjuk, hade influensa ibland eller åtminstone en redig förkylning med feber. Jo, det hände ju. Frågade om hon gjorde allting annat som vanligt då, storstädade huset, åkte och storhandlade, lekte med barnbarnen, motionerade, ägnade sig åt hobbies... Nä, skrattade hon, det orkar man ju inte då, det fick vänta så klart. Jaha sa jag, men när sjukdomen blir kronisk, då berör den en helt plötsligt bara de 8 timmar per dag när man skulle ha arbetat då, de åtta timmarnas vila och åtta timmarnas fritid, de påverkas inte alls tror du? Hon stirrade storögt på mig länge och väl och sedan stammade hon fram "Det har jag aldrig tänkt på. Nu när du säger det förstår jag ju att det är så, att alla aktiviteter blir påverkade". Sen fortsatte vi tala om hur det kunde vara svårt att klara vardagen, att se till att få tvättat och hjälpligt städat ibland, att det kunde vara svårt att ta sig iväg och handla och att det kunde bli dyrt och inte så nyttigt heller att handla allt på närmsta butik som kanske var en 7-eleven eller en mack. Hoppas hon lärde sig nåt, jag tror nästan det.

Visst, jag tycker också att det vore bra om man kunde få jobba en timme ibland om man vill, förutsatt att man orkar med det. Men det var inte så de menade. De mende att om man orkade med en timmes aktivitet, då skulle denna timme läggas på arbete. Jag fick en klump i magen av den där jävla broschyren.

[Sorla]

Så länge man klarar att stå på benen ska man ju producera. Att man inte står på benen när man väl är ledig, det har ju inte med något att göra öht.

Är det så nu?

Jo, jag är rädd för det. Jag förstår det av vad jag läser på migran.org mfl forum där folk är sjukare än vad jag är och inte får ersättning från fk fast erkänd läkare har rekomenderat sjukskrivning. Det är ett evigt överklagande. Någon gång ibland läser man om någon som fått ersättning beviljad efter att ha stångat pannan blodig länge. Men dessvärre är det inte särskillt ofta man får läsa så glädjande besked. Det vill till att man lever med någon som kan betala allt, när en i hushållet inte kan jobba och inte får ersättning.

Det var en bra tankeställare din handläggare fick. Jag undrar hur länge hon kom ihåg vad du sade? Till nästa gång de hade personalmöte då alla fåren ska rättas upp i leden igen och sluta tänka själva. 

Nu ska jag inte vara sååå elak. Det finns goda exempel också. Min mamma har fått mycket hjälp av fk. Men man ska nog ha en hiskelig tur för att lyckas tror jag.

[Tina]

Bra sagt Hemul 

[Mynlen]

så har det blivit här också. Alla har jobbförmåga. Så om du inte vill jobba så får du mindre pengar för du KAN ju jobba?

Än så länge har jag min "arbetslöshetskassa" för en dag i veckan...

[hemul]

Bra sagt Hemul 

Jag vet!  Det är en av de mycket få gånger jag inte kommit på det jag borde ha sagt "i farstun". Det hjälper att bli förbannad. För det mesta blir jag mer förvånad eller bestört.

Det är skrämmande ivf att inse hur de tänker, att de inte ens ser sina klienter som människor med samma behov som de själva, de existerar bara i det sammanhang som berör dem.

[Tina]

Ja det är fruktansvärt. En bekant blev nyligen uppringd av sin handläggare som strängt klargjorde att hon på inga villkor fick åka utomlands. Du, svarade hon, jag är glad om jag kan åka till jobbet några dagar i veckan.

[idalinda]

Jättebra sagt Hemul jag tänker komma ihåg din beskrivning om jag skulle hamna i en liknande situation.

Sorla, det verkar som du har en förstående arbetsgivare, att du kan sjukskriva dig de dagar det är omöjligt att jobba.
Du kanske har ett sådan jobb där det går att vara borta så där då och då, ( jag menar att det är inte lätt, men att det går)
Jag är lärare och det skulle aldrig fungera om jag skulle vara borta en-två dagar i veckan lite hursomhälst.

När träffar du någon bra läkare?

[Corny]

Så länge man klarar att stå på benen ska man ju producera. Att man inte står på benen när man väl är ledig, det har ju inte med något att göra öht.

Är det så nu? Jag kommer ihåg en kurator som jag träffade några gånger på 90-talet för att hon skulle hjälpa mig att komma tillrätta med försäkringskassan och ta reda på om jag hade rätt till några ytterligare bidrag och praktisk hjälp. Det var hon dock måttligt intresserad av, gjorde faktiskt ingenting åt det, utan hon ville bara "prata". Hur som, en dag när jag kom dit hade hon en folder på bordet som hon var så till sig över, inte med tanke på mig (tack och lov), men hon var så salig över den att hon ville visa den för mig, kanske för att vi pratat lite generellt om hur vård och rehabilitering funkade. Det var ett nytt projekt som bl.a. försäkringskassan stod bakom.

Första meningen gick ungefär så här: Det finns ingen människa som inte har åtminstone en rest av arbetsförmåga och denna rest ska utnyttjas.

Topplocket flög på mig redan där. Nazifasoner, ansåg jag. Kuratorn "förklarade" saligt för mig att även om man bara kunde jobba en timme i taget var det väl fint att man blev "sedd" för denna förmåga och fick känna sig delaktig i samhället och göra rätt för sig. Jag frågade henne om hon någonsin blev sjuk, hade influensa ibland eller åtminstone en redig förkylning med feber. Jo, det hände ju. Frågade om hon gjorde allting annat som vanligt då, storstädade huset, åkte och storhandlade, lekte med barnbarnen, motionerade, ägnade sig åt hobbies... Nä, skrattade hon, det orkar man ju inte då, det fick vänta så klart. Jaha sa jag, men när sjukdomen blir kronisk, då berör den en helt plötsligt bara de 8 timmar per dag när man skulle ha arbetat då, de åtta timmarnas vila och åtta timmarnas fritid, de påverkas inte alls tror du? Hon stirrade storögt på mig länge och väl och sedan stammade hon fram "Det har jag aldrig tänkt på. Nu när du säger det förstår jag ju att det är så, att alla aktiviteter blir påverkade". Sen fortsatte vi tala om hur det kunde vara svårt att klara vardagen, att se till att få tvättat och hjälpligt städat ibland, att det kunde vara svårt att ta sig iväg och handla och att det kunde bli dyrt och inte så nyttigt heller att handla allt på närmsta butik som kanske var en 7-eleven eller en mack. Hoppas hon lärde sig nåt, jag tror nästan det.

Visst, jag tycker också att det vore bra om man kunde få jobba en timme ibland om man vill, förutsatt att man orkar med det. Men det var inte så de menade. De mende att om man orkade med en timmes aktivitet, då skulle denna timme läggas på arbete. Jag fick en klump i magen av den där jävla broschyren.

IMPONERAD! Sååå BRA sagt!!!

[Sorla]

Jättebra sagt Hemul jag tänker komma ihåg din beskrivning om jag skulle hamna i en liknande situation.

Sorla, det verkar som du har en förstående arbetsgivare, att du kan sjukskriva dig de dagar det är omöjligt att jobba.
Du kanske har ett sådan jobb där det går att vara borta så där då och då, ( jag menar att det är inte lätt, men att det går)
Jag är lärare och det skulle aldrig fungera om jag skulle vara borta en-två dagar i veckan lite hursomhälst.

När träffar du någon bra läkare?

Jo, jag är lyckligt lottad. Det är klart att det ställer till det och möten får flyttas, eller man får planera om folk på de olika jobb som ska utföras. Det är bara när jag har kvällspassen som det blir riktigt besvärligt. Då gör jag vad jag kan för att orka pressa mig till jobbet. Det har hänt att jag har jobbat med solbrillor, halsduk och öronproppar drogad med maxdos medicin i ultrarapid. Tack och lov inte så ofta det blir så illa. Men ett kvällspass (en vecka) kan ta ganska hårt på mig. Inte allt för ovanligt att jag behöver flera dagar hemma efteråt för att bli människa igen. Men ekonomiskt är det katastrof att inte ta de passen. Och vi är så få som kan ta det passen, så hoppar jag av igen blir det mycket jobbigt för kollegorna som är kvar.

Jag väntar provsvar kanske denna eller nästa vecka. Sen får jag se vad som händer med läkare. Och om det är en bra läkare har jag ingen aning om.

[Sorla]

Jag har haft en ganska bra vecka, på det hela taget. Trots allt. Känns skönt.  Den där förlamande tröttheten och värken i huden och kroppen har avtagit, så pass att jag har kunnat lagt in träning 3 gånger den här veckan. 2 simpass och ett yogapass.  Idag är jag dock tung i kroppen och orkar inte riktigt göra något. Ännu. All träning verkar ge migrän. Men jag får ju migrän om jag INTE tränar också, så hittar jag bara en lucka och ork tror jag att jag tjänar på att träna. Kanske höjer jag tröskeln lite. Men jag vet inte om jag tänker rätt. Famlar mest.  Stunden när jag tränar njuter jag i alla fall. Så jag får väl leva på de stunderna. 

Vi hann köpa Elfasystem på Blocket också. Så nu ska ett fult IKEA-skåp ut och även ett datorbord, så ska det bli hyllvägg i vardagsrummet med någon form av draperi/panelgardin framför. Jag har haft koll på Blocket länge nu, så det var bara att slå till när det såg ut att stämma. Såna är ju svindyra men vi har nu system till hela vår vägg som är dryga 4 meter lång för den facila summan av 3000 kronor. Ett fynd!  Så säljer vi av bordet och skåpet blev det nästan gratis.  Det var lite kul när jag ringde på annonsen, för jag hann bara nämna att jag ringde på annonsen så avbröt han mig och erbjöd mig att köpa för 1000 kr billigare, bara det blev en snabb affär. Den har legat ute för 5000, de har sänkt den till 4000 och jag fick det för 3000. Helt ok om ni frågar mig.