Nä igen.
Ingen bra vecka alls.
Min cancersjuke kollega gick bort i början på veckan. Det var väntat, men känns ändå jätte jobbigt. Hans stackars fru har det kämpigt nu. Både med sorgen och med ekonomin. Så vi ska försöka sälja bort en massa skrot och donera pengarna till henne. Det känns bra att kunna göra något som underlättar lite. Men det känns verkligen jätte jobbigt. Där står hans skrivbord med alla saker. Hans skåp, med kläderna. Hans flakcykel med verktygerna......
Att det får vara så hemskt!
Jag blir så arg på cancern som tar så urskiljningslöst. Han som kämpade så hårt för att bli frisk!
Och vår lille dvärghamster, den siste i raden av tre små bröder, somnade in idag. Vi tog beslutet att han skulle få somna medan han fortfarande tyckte att livet var rätt ok och han var någorlunda pigg. Han hade en stor böld på magen som gjorde ont och störde honom. Den tömde vi i somras och han har klarat sig ganska bra, men nu började den vara besvärlig igen. Och eftersom han var så gammal, dryga 2,5 år, ville vi inte utsätta honom för den tuffa behandlingen igen. Det är sorgligt och vi saknar honom redan. Buren är så tom. Men det känns som helt rätt beslut. Kärleken och saknaden till ett djur står verkligen inte i proportion till storleken på djuret.
Ja, det är inte konstigt att migränen har gjort mig sällskap varenda dag den här veckan. Jag stannade hemma idag. Onsdag-torsdag kunde jag inte stanna hemma, för jag var i Nässjö på möte. Nästa vecka är det sportlov i Leksand med familjen och systeryster. Vi ska skida på Granberget och det ska bli så skönt att bara glida fram i sakta mak och återfå livsandarna igen.